Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-572
Den företrädesställning, som den adlige studenten i förra
tidehvarfvet intog på grund af adelns mäktiga politiska ställning och
sociala förmåner,1 hade ej rubbats genom att reduktionen krossat de
stora släkternas inflytande och rikedom; som ämbetsadel spelade
denna klass ännu länge en förherrskande roll på alla områden. Den
särställning, som konstitutionerna själfva tillerkände de adliga
studenterna genom att inrymma dem försteget framför andra studenter,
fortlefde länge både i lag och praxis. Ett uttryck härför finna vi
däri, att ädlingen icke ingick i de särskilda landskapen, hvilka med
1700-talets ingång redan stodo fullt utvecklade, och då K. Maj:t
d. 9 mars 1733 reglerade nationsinrättningen, undantogs adeln
uttryckligen från skyldigheten att ingå i dessa.3 Visserligen framträda
just vid samma tid de första exemplen på, att adelsmän verkligen
tagit inträde i nationerna, men man ser ock tydligen af de särskilda
fallen, att de unga ädlingarne ännu betraktades såsom stående
högt öfver massan af plebejiskt ofrälse.3 Och andra bevis saknas
ej för, att deras sociala företräde allmänt erkändes. När 1747
trohetseden skulle af läggas till den nye kanslern Adolf Fredrik,
samlades nationerna hos sina inspektörer, men adeln på konsistoriet i
och för processionen till Karohnska akademien.1 Nästan stötande
verkar, att då filosofiska fakulteten 1764 erbjöd den unge Fredrik
Adolf Löwenhjelm att blifva primus vid promotionen, svarade
fadern grefve C. G. Löwenhjelm, riksråd och kansler för Lunds
universitet, att det gladde honom att förnimma professorernas goda tanke
om sonen, men att han efter samråd med dem, under hvilka sonen
numera stode, måste afböja anbudet, emedan denne vore
hofjunkare och dagligen förde protokollet i kanslikollegiet.5 Emellertid
fann man väl så småningom i Upsala, att denna adelns särställning
icke harmonierade med tidens strömningar, särskildt måste en
sådan uppfattning påverkas af, att mot partitidehvarfvets slut ofrälse
ståndens opposition mot adeln tog sig så starka uttryck vid
riksdagen. Vid prins Gustafs besök i konsistoriet d. 13 okt. 1768 fälldes
ock skarpa ord om adelns högfärd, och säkerligen hafva ej heller
universitetets män med någon glädje hälsat prinsens försök på våren
1 Se Del 2: afd. 2, s. 390—397.
2 Se Bih. 3, s. 200.
3 1734 möter jag första exemplet, se Wistrand och Seth, Smålands
nation, 189G—98, s. 237 och Falk, Östgöta nation, 1885, s. 39. Man ser
dock, att Östgötarne ej voro fullt lifvade för nyheten, särskildt af fruktan
för intrång i stipendierna.
* Salvii Lärda tidningar 12 nov. 1747.
6 Löwenhjelm till filos. fak. dekanus 31 mars 1764 bland filos. fak.
kanslersbref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
