Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-604
brottslige skulle göra af bön i konsistoriet för öppna dörrar inför alla
kuratorer ock den studerande ungdomen; kanslern ansåg, att kvarken
konstitutionerna eller kungliga förordningar gåfve grund till ett
dylikt förfarande, och att det kunde vara nog ined att de finge mottaga
en varning i sittande konsistorium.
Under åren 1773—75 innehöll Stockholms-tidningen Dagligt
Allehanda då och då giftiga artiklar om studenternas
våldsamheter och öfverflödiga lefnadssätt, och 1777 kulminerade
anklagelserna i anonyma bref från Upsala, som till och med utpekade vissa
bestämda grofva förbrytelser, som studenterna skulle hafva begått;
vid senare tillfället fann konsistoriet sig föranlåtet att antaga sig
studenternas sak gent emot cle obevisade beskyllningar, som
framkastats inom Upsalas borgerliga kretsar.1 Handlingarna tyckas dock
icke vittna om, att under dessa år det gått något käftigare till än
vanligt bland studenterna. Och jag föreställer mig, att det inindre
varit någon dylik orsak än önskan att förekomma allt, som kunde
gifva Stockkolmstidningarna rätt att tala illa om universitetet, som
förmådde rektor att d. 18 mars 1778 sammankalla alla kuratorer
ock med anledning af »de studerandes oordentliga lefverne medelst
supande och spelande på källare» öfverenskomma med dem, att de
och rektor skulle efter klockan 9 om kvällarna besöka källarne och
anteckna dem som där anträffades. Tydligen har ock just vid denna
tid en stark förändring till det bättre gjort sig märkbar, den forna
råheten i uppträdandet försvinner mer och mer, och ungdomen
tyckes hafva blifvit sedigare, åtminstone mera förfinad i sina vanor.
1781 kunde rektor rapportera för kanslern, att den olycksaliga
Val-borgsmässaftonen förflutit i fullkomligt lugn; ock i samma riktning
pekar hvad Melanderhjelm två år senare har att förmäla om
studenterna, hans uttalande förtjänar så mycket större vitsord som det
säkerligen icke skrifvits på beställning.2 Han påstår, att
studenternas seder och lefverne mycket ändrats från kvad de voro i förra
tider, då slagsmål, kvarjekanda oväsen ock flitiga källargångar icke
voro ovanliga. »Det är nu mycket sällan», säger han, »man får
höra af dylika excesser, och kunna ibland, utan sådana exempel
åtskilliga år förgå». När dylikt någon gång händt, fortsätter han,
har det mest varit unga nyss uppkomna studenter som däri tagit
del, kvilka sedan inom några terminer lärt sig bättre vett af de äldre.
Tidehvarfvets sista skede gifver ock intryck af, att lugnet sällan
blifvit stördt. När en gång vid Gustaf III:s besök om hösten 1786
slagsmålen kommo något starkare i gång, kar det tydligen berott på, att
1 Se Afd. 1, s. 533 ff.
2 Se Bih. 5, s. 117—118.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
