Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-613
spel i alla rikets städer. Det bekymrade konsistoriet skref till Creutz,1
att en ej ringa del af ungdomen på detta nöje ej blott offrat den tid,
som bort användas på föreläsningar ock studier, utan ock de penningar
som de fått af föräldrar ock anhöriga för att utgifva för kelt andra
ändamål, hvaraf följden blifvit, att de betalte hvarken föda eller
hushyra, hvilket man bäst kunde se däraf, att flera lagsökningar å
studenter förekommit blott efter pingst innevarande år än förut på
många år tillsammantagna. Den förhoppning konsistoriet i samma
bref uttalade, att kanslern skulle utverka kos K. Maj :t, att
skådespelen åtminstone icke finge uppföras under läseterminerna, visade sig
fruktlös, Gustaf III och Creutz hade nog helt andra åsikter än de
akademiska fäderna om skådespelskonstens betydelse för
allmänhetens uppfostran, faran åter för studenternas kassor bekom dem väl
icke så mycket och låg nog utom deras synkrets, dåliga kuskållare
som de bägge voro. Något kungabref i saken kom därför aldrig, ock
äfven den andra truppen kedrade Upsala med sitt besök.2
Konsistoriet visste då att hjälpa sig på egen hand. Ridhuset var den lokal
som användes till teater, ock öfver detta borde väl de akademiska
myndigheterna äga själfva bestämma. När därföre den Seuerlingska
truppen kosten 1785 ankommit till staden och börjat spela i ridhuset,
beslöt konsistoriet förbjuda saken, emedan dels akademiska
institutioner endast borde få användas för sitt ändamål, dels de sceniska
anordningarna medförde fara för eldsvåda. Stallmästar Ehrenström
opponerade sig och erinrade hotfullt, att man icke ägde hindra hvad K.
Maj:t tillåtit, men konsistoriet skilde sig ganska bra från detta
dilemma. Det förklarade, att efter sällskapet i alla fall skulle resa vid
månadens slut, finge det fortsätta tills vidare, då en flyttning just
nu skulle blifva det väl kostsam, men det förbjöd för framtiden
stallmästaren att utan dess tillstånd uthyra sina lokaler.3
I hvilken grad partitidekvarfvets politiska vågsvall kunnat
återverka på studentförhållandena, är omöjligt att säga. Redan som
bildad ungdom kunde ju studenterna icke förblifva oberörda af hvad
som tilldrog sig inom fosterlandets gränser, och ju djupare
partisöndringen trängde ned i alla samhällslager och äfven in i familjelif vet,
dess sannolikare var, att studenterna skulle gripas af rörelsen.
Hattpartiet, som egentligen bar ansvaret för partiväsendets snabba och
olyckliga utveckling, och som därför hade ett sjukt samvete, kar
tidigt trott sig kunna vädra, att ungdomen möjligen varit anstucken
J 6 sept. 1783, tryckt i Bih. 5, n. 36.
■ I kons. bref till kanslern 21 febr. 1795 säges, att 1783 hade två
komedianttrupper efter hvarann vistats här större delen af året.
3 Kons. prot. 15 och 22 okt. 1785.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
