Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-624
liet med Robergs vanvårdade yttre, men hans inre människa hade
stöpts i den mest ensidiga och originella riktning, sedan han funnit
sin kallelse vara att gå i sin faders fotspår och vindicera Sveriges
anspråk på att vara civilisationens vagga. Vårt lands urgamla anor
ville kan bevisa, genom att klargöra svenska språkets innerliga
frändskap med världens äldsta språk den heliga hebreiskan. Här
förslösades ett kelt människolif, rika gåfvor och en kolossal beläsenhet
på den mest otacksamma och omöjliga uppgift, men han har med
bergfast tro hängifvit sig åt detta problem, som skulle tjäna guds
ära ock i hans tanke blifva hans mest lysande eftermäle. Om juris
professor J. Wallraves journal funnes i behåll, skulle den nog gifvit
oss bilden af en originell människa. Hans stormiga ungdom låter
oss ana det. En man, som först sysslar med att anordna en
forvagns-inrättning för hela riket, så tvingas att rymma ur landet, för att han
ränt värjan genom en löjtnant, därpå aflägger utrikes medicine
licentiatexamen, men så slår sig på juridiken och omsider hamnar
på en juridisk lärostol i Upsala, kar stora förutsättningar för att
icke hafva varit lik den vanliga köpen. Ock när man så får höra,
att han varit »en ganska hurtig, lustig, qvick och munter man samt
oändeligen älskad af studenterna men icke så aldeles af sina
colle-ger i consistorio och full af infall»,1 tycker man sig upp i dagen
igenkänna vår gamle bekante från förra seklet Jonas Fornelius.2 —
Tämligen nära gränsen af ett original står professorn i matematik, f. d.
kaptenen i fortifikationen Jonas Meldercreutz. Där ligger oftast
något besynnerligt och oklart öfver hans uppträdande i
konsistoriet, kanske väl mycket satt kvar i konom af den forne knekten,
så mycket ser man, att han nästan alltid gick sina egna vägar. Han
lefde ock mest i en kelt annan värld än flertalet af käns kolleger, ty
lians tankar voro koncentrerade på de vidsträckta företag han satt
igång för att utveckla Norrlands slumrande millioner. De täta och
långa resor som han för detta ändamål tvangs att företaga hade
kommit honom att vårdslösa sitt yttre, och Gjörwell beskrifver med
verklig komik det intryck han fick, då kan en gång på landsvägen
stötte samman med honom. Hans ord kunna förtjäna att anföras.3
»På Läby», skrifver han, »råkade jag professor Meldercreutz, N. B.
i sin reskabit, bestående af en grön vadmalsråck så sliten at han
til hälfften var gul, jag tviflar om någon den fattigaste jägare i ri-
1 Se Lidéns bref till Schönberg 4 febr. 1767 (Berg. saml., T. 11). L.
omtalar där, att Wallraves journal brann upp hos hans måg, rektor N.
Casström.
’ Se Del. 2: afd. 2, s. 428.
s Gjörwell t. Lidén 19 sept. 1754 (Berg. saml. T. 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
