Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Jaiisonius hade. Annat är at seija till Curios exeulpation, att om han allt det
skulle prestera som Jansonius war förplichtat till at göra, det han då och borde
hafwa fj.amma wilkor och altså de 900 dlr åhr ligen, och dett nu hade i sådant
fall att pretendera. Est plane aliud, at det Curio hade lofvat de 900 dlr, quod
nuncquam factum och ej kunde ske uthan min wetskap; wille altså Hr.
Professorn sig v.äll i achttaga hår wedh, elliest blifwer iagh twungen at tngha mig
saken an. Jagh will altså förmoda, det Hr. Professorn wä]l behiertar hwad han
görr och fast alle eventus betenka, för iin han sig i swårigheter engagerar, och
såsom Hr. Professorn här af seer min trogne wenskap emot sig och den estime
iagh gör af hans person, den iagh gerna såge conserverat fäderneslandett och
academien till mycken god och berömelig tienst, altså wille ban detta hos sig
gella låta och mer wara bekymbratt, huru mala academiæ nostræ kunde cureras
uthi grundh, än kan ske på andres instigation och hetsigha rådh sökia en
ven-gence, af hwilken hwarken [han] heller academien torde hafwa iihra och
hugh-nadh. Jag är städse
Herr Professorns
M. G. dl. G.
Läcköö d. 18 Martii 1075.
Den beskylning om protocollets förfalskande är, milli credar, en quisquilie
oeh blifwer af alle retsinnige så iudieerat, derföre är rådheliget sig deri ej at
prostituera.
(Riksarkivet, Academiea Upsal., Kanslersembetets conceptskrifvelser.)
49.
Kanslerns tröstande och förmanande bref till Olof
Rådbeck, Leckö den 8 april 1675.
Ehreborne Hr. Professor. Ehuruwäll iagh altid om Hr. Professorn haft
goda tankar och honom tiltrott at styra sine actioner efter hellt andra maximer,
än gemenligen sker och af det folket som allenast sina passioner låta råda, så
ser iagh lell medh förundran, at han hafwer öfwer mitt sista bref welat fatta så
desperate tancker, at iagh icke weet om iagh honom rätt igenkänna kan i sitt
bref, icke heller wett iagh af hwad orsak Hr. Professorn så till hiertat tager
hwad iagh då skref, huilket om dett rätt anses, mycket mera skulle honom hafwa
bekrefftat min serdeles wenskap och trogne affeetion, jemwäll estime om hans
person, än det skulle hafwa gifwit någhre kennemercken af någon owenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
