Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Frågades: om saken icke eller wore den samma, fastän arbetet skulle
wara något förklädt; och huru ändringarne skulle sägas wara rätteligen giorde,
om icke den, som gifwit till dem anledning, deröfwer sedermera fält sitt
omdöme?
Swarades: att ämnet är det samma som förut: och att så mycket
närmare kunna behörigen företaga ändringarne, hade han i sin andra inlaga hos
Kongl. Cantzlie collegium begärt att få weta de anmärkte ställen med skiälen
dertill, och tillika i ödmiukhet anmält, att han woro willig, såsom laglydig,
att straxt ändra alla ställen, som funnos stöta emot lagarne, samt sedermera
à nyo lägga skriften för Kongl, collegii ögon, det han trodt sig giöra med dess
öfwerlämnande till censor; men hade derå icke bekommit något swar.
Det erhindrades honom åter, att han igenom collegii extractum
proto-colli fått nog tydeligit swar, att icke skriften finge tryckas, och att i slikt fall
så mycket mindre nödigt war att låta någre särskilte ställen utmärka. För
öfrigit hade dess andra inlaga blifwit honom tillbaka gifwen, endast af
bewå-genhet att icke willia tillskynda honom någon olägenhet för dess owarsamma
skrifart emot collegium. Dessutom och som Kongl. Maij:tz befallning och
i dess ställe bewakar öfwerinseendet öfwer censuren,1 så wore collegium lika
så litet förbundit, som konungen sielf, att giöra en auctor redo för alla de
omständigheter, hwilka förordsaka betänekande att låta ett wärk utkomma;
hwarföre det ock icke annat kunde än anses för ett alt för oförsynt steg, om
en auctor lika fult på egit bewåg dess wärk låto utkomma: då det likwäl woro
både ordningen och dess skyldighet likmätigt, att, om han funne sig med
collegii utslag missnöjd, wända sig till Kongl. Maij:tt och deri söka ändring.
Magister Forskål: att som alla rätter och domare pläga utsätta skiälen,
så hade han icke annat kunnat weta, än ju Cantzlie collegium det äfwen i
ackttogo.
Thet påmintes honom till dess underrättelse, att Cantzlie collegium icke
är någon domstohl, hwaräst fråga är de meo et tuo, och att således hwad wid
domstolarne nödwändigt bör i ackttagas icke uti alt är hit lämpeligit;
hwar-jämte collegium warnade honom att med mera warsamhet och den acktning,
som collegii wärdighet fordrar, fortfara, emedan collegium icke önskade dess
ofärd.
Men magister Forskål förmente icke något närmare kunna röra honom
och dess wälfärd än ett ryckte, som skulle han hysa skadeliga satser, hwarföre
det ock warit honom så mycket angelägnare att afbörda sig ett slikt tillmäle.
Collegium tillsade honom nu, som i början, att det icke woro denna
gången som man är sinnad, att ingå med honom uti några discutioner af sielfwa
saken, utan hade collegium redan inhämtat den uplysning, som för det
när-warande kunde wara nödig.
1 »Denna mening är nog mörk, men originalet iir fölgt» [not af Gahm],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
