Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
befallning lia jag så mycket skyndesammare åtlyda kunnat, som jag, mitt
ämbetes skylldigliet likmätigt, längesedan inhämtat derom all nödig
underrättelse.
Upprinnelsen af denna händelse är den, att då för någon tid sedan
professoren Palmberg præsiderat för en af honom författad theologisk
disputation, har Christiernin på honom opponerat och därunder i synnerhet
angripit något såsom stridande emot orthodoxien: och då denne senare, för att
blif-\va uppförd å förslag till den ledige theologiæ professionen, likaledes borde
efter constitutionernes innehåll præsidera för en egen theologisk afhandling
och däruti infört samma sats, som han uti sin opposition emot Palmberg
hade tillförene yrkat, ansåg Palmberg det såsom emot sig besynnerligen
rick-tadt och trodde sig fördenskull ej kunna undgå att å nyo förfäckta sin
mening, såsom efter hans tanke enligare med den H. Skrift; ty ämnet angeck
sättet af den Helige Andes medwärkan wid en syndares omwändelse, eller
rättare sagt bestod i metaphysiska distinctioner, hwaraf efter min tanka den ena
eller andra kan utan fara för saligheten antagas. Detta war således
anledningen till detta deras disputerande, som började med alt saktmod och-
anständighet, men småningom blef upphettadt, emedan ingendera wille wara
ansedd såsom heterodoxe, då den ena intet gaf den andra tid att utföra sin
mening, utan föllo hwarannan ständigt i talet, så att facultetens decanus, som
war närwarande, flere gånger fann sig föranlåten till påminnelser, att med
foglighet höra hwarannan och tala liwar i sin ordning; men inga owänliga eller
oanständiga ordasätt, intet personelt eller något utom gräntsorne af
dissertations ämnet, mindre något som kunde få namn af injurier har där wid
förefallit. Ändteligen hafwa de dock alla båda saktadt sin eld, och den wanliga
com-pliinenten har, såsom i början, äfwenså wid slutet, warit anständig och i
wanliga ordasätt författad: icke eller har dem emellan tillförene någon owänskap
blifwit förspord.
Sådant är i sanning förloppet af denna sak, och Eder Kongl. Maij:t torde
däraf i nåder finna, att den intet förtjenar de förliateliga färgor, hwarmed
den, kan hända af widrigt sinnade, welat afmålas, utan fastmehr torde kunna
få namn af en swaghet och en öfwerdrifwen -lärdoms ifwer, i sådana tillfällen
ej owanlig, emot hwilken ingen laga actus kunde äga rum. Men ehuru
härmed må wara, det jag bör i underdånighet Eder Kongl. M:ts nådiga
bepröf-wande underställa, så skulle do tyckas, oförgripeligen sagt, hafwa fått sitt
förseende redan dyrt umgälla medelst det bref, som jag låtit, enligt Eder Kongl.
M:ts befallning och efter dess föreskrift, till academiens rector häröfwer
afgå, då jag ämiu war i begrepp att om sammanhanget inhämta tillräckelig
upplysning, hwilket synes utmärka en onåd, och hwaraf här en afskrift i
underdånighet bifogas.
Mitt cantzlers ämbete har olyckeligen träffat en tid, då denne Eder
Kongl. M:ts academie är blefwen ett måhl för oförtjente tillmälen, då hwar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
