Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnfolk - Ådalens poesi - Kärnfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bönderna på södra sidan hade nätfiske där, därför
att råmstenen låg inom deras vattenrätt; norrborna
tittade afundsjukt på, satte sina nät på sin sida, men
funno ingenting att tala om.
Största bond’ på södra sidan hette Zakris och
hade halfparten af allt som ficks. Största bond’ norr
om ån hette Kerstop, och han tog åt sig halfparten
af all norråböndernas förargelse.
För hvarje gång han gick ner till “inget“,
funderade han på talande utvägar att få laxen att gå
efter norra fåran.
Sent en halfljus sommarnatt rodde han ut på älfven
och hade en konstig maskin i båten.
Nu var råmstenen så bygd, att öfre kanten stod
smal och hög; nedanför var en fördjupning med väggar
och i den satte han en kvarnkall, gjorde den godt fast,
såg till att den var rörlig och rodde småflinande sin
snipa norröfver, till denna dök in i nipans djupa
skugga.
Dagen därpå stod han bakom en lada och åsåg
söråböndernas vittje. Inte ett lif! “Jojo“, sa’ Kerstop.
Följande dag på samma sätt. Inte en fena! “Betänk“,
sa’ Kerstop. Han hörde hur de åkallade
afgrunds-fursten.
Tredje dagen hade han sina egna nät ute, men
såg först på de andras vittje. Inte ett lif! “Ja, men
besitta“, sa’ Kerstop. Han hörde hur förbannelserna
korsade hvarandra.
Först då han såg den sista blå bomullsjackan
försvinna bakom nipkrönet, rodde han ut och tog ur sina
egna nät en hop silfverfjälliga laxar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
