Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnfolk - Ådalens poesi - Kärnfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olle ärfde hemmanet efter sin far; han var ende
son. Faderns ställning som den främste mannen norr
om ån ärfde han ej förrän han sått sin vildhafre, och
det tog flere års tid.
Stor vardt han som den största karl, och han
var det och ingen annan, som blåögd och ljushårig,
med handspak dref en hungrig björn från en rifven ko.
Detta skedde på Tanflohöjdens fäbovall och är dagsens
sanning.
Här är naturen stor och hård; luften genomskinlig
och spröd. Ligger sol öfver — står allt så distinkt,
att man på milsträcka kan räkna alla pinnar på bergens
taggiga kammar, men i sommarnätter och dimtunga
höstdagar kan det stora vekna, värmas, och då finnes
intet land som griper och håller kvar i andakt som
fjällbygden. Olle var hög som en nipa, håret hvitt
som forsskummet och hårdt for han fram, då han
började känna sin kraft. Men häller aldrig kunde
någon gripa med hjärtats friska eld som han, då han
ville.
Här frias sålunda, att gossarne på lördagsnatt
besöka den älskade och påklädda ligga vid hennes
sida. Så långt man kan minnas tillbaka, har det friats
så, far till mor, farfar till farmor djupt in i förgångna
dagar. Det är ingen skam för den, som knackar på,
ingen för den, som öppnar. Dagarnes släp utan ände
ge ingen tid att löpa omkring och tala grant som
härskapsfolk; med deras sed skulle bonden stå sig
slätt. Natten ger förtrolighet. Han och hon få ha sitt
för sig, som de vilja och böra få; ty frieri är ingen
offentlig angelägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
