Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En olycksdag i Lofoten - Vandringsår - En olycksdag i Lofoten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så seglade vi den långa dagen hungriga och
genomvåta af störtsjöarne. Saltvattnet afsatte konstiga
figurer i våra ansikten. Det luktade och smakade
saltvatten af hela denna dag.
Då vi två gånger seglat öfver det viktigaste af
vårt fiskehaf, var klockan 6 på aftonen, och stäfvén
vändes inåt Vaagekallen.
Vinden gnisslade i riggen allt framgent. Allt
framgent sökte vi med ögonen efter fiskebåtar: —
ingen världens ting sågo vi.
Men då vi passerade utanför fyren, stodo där
fyra män och riktade stadigt kikaren mot sköjten,
följde oss envist, rörde sina händer i tunga gester,
gingo fram och tillbaka, läto kikaren gå man emellan
och talade ifrigt.
Var någon “borta?“
Vi längtade efter hamn och mat. Vi voro nu de
enda som ströko omkring, sedan alla andra dragit sig
in i fiske værets månggrenade hamn mellan öarne.
Bergknallarne på bägge sidor af vår farled voro
tätt besatta af en oändlighet hvita fläckar: mås. Ett
litet rundt skär som en näckros så hvit — af dessa
jämrande orosfåglar.
Ett fält af flere hundrade tättpackade ej drar —
ljusa hanar och gråbruna honor — jagades af sköjten
så att skummet efter deras springande simfötter stod
som en sky. De flyga icke gärna förr än i sista
ögonblicket. Det vackra, lefvande, skarpt begränsade
fågelfältet sträckte ut före oss. Fötter och vingar gingo
i otrolig snabbhet. Ingen lyfte. Ingen gick ur
fyrkanten. Så veko de in i en vik och snattrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
