Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
so Adalriks och Giöthildas stävs-etyd
lhånder i Band och Bofor. Bered dig at tåla dina Fienders
ivrede, och dina hemliga oivännerö spotsulla åtlöje. Mottag
en död, som genom en långsam pina och alla förskräckelsen
småningom dödar och sachta tär, men ei på en gäng afskiär
Lefnads-Bandet. Töl alt dei, eller ock fullborda hivad du
begynt. Roswet har gödt dig mur händerna, men kan ännu
aningars. Smickra Harald soch locka Adalrik ur sin skrymsla.
Gin sedan hivad du kan. Upossra dem bägge för din sä-
kerhet. Beseia ditt Namn för alt mißryckle af den ena, och
din ålder för all fahra af den andra. Uppehåll dig så lån–
ge du kan genom dina laster, nae du ei mera kan följa
« Dygden utan at falla. ’
Han wille- nu ann-ända alla sina Konster här til. Han
siog ögonen neder at röja sin blygd och sin ängen» för sin
swaghet. Han res kläderna, likasom wille han med det sam-
ma slita ur sitt bröst, det hjertat, som warit sil grymt:
Osch med-an den-andra stod ebestört iden dödade Träiens
åskådande, föll han honom med suck och tårar öswer halsen-
och sade: Se Harald, jag wet hivad du giordt. Nn sör-
stär jag dina ord. Min grymhet har warit det omäder, som
sökt at dxäncka denna dyra droppan afSkiöldnnnglodea
Adalrik ar sörswunnen undan sitt Folcks ögon, men lesiver
doch i någon wrii säker. Ja, han lefwe långe kil sina
Wanners fägnad, och min egen hugnad. Tack du redelige
Harald, at du rättade mitt fehl. Du har sedt min swaghetx
men kunde du nu se in i- mitt hierca,-ikulle du se , huru det
wore fult af blygd för mitt all , as wördnad för din Dogd,
och af ömhet söv den lilla dalrik. Du har giordt at jag
kan rätta mitt schl, och astorcka den Flach som jag strukit
pä min åhren Ja, at jag ännu någon stund kan lefwa.
Wid Hialmars Namn det du· sa höge mördare Wid Adal-
riks Lis det du frälsat: Wld din egen trohet, om hivats-ii
. .U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
