Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zi- Adalriks och Giörhildas Åfwetttyr.
Ulleråker, hsivaräst den kiäcka Thorborg, font i stallet för
Nåhl och Dona, utwatdt Swärd och Bogo, med Wärjan
i handen mottog sina Etsare. Der stormade nu Adalrik.
Der wan han de första Seg-rnr– men med en ostadig Lycka,
sik at han ofta sielf btef munnen. Doch skulle han afwen
det wisa, at han wore kommens af ett adelt Blod, och at dä
tedan bodde ett stort mod i hons lilla hierta.
, En dag nät de brottades i sin Lek: När de stridde med
mera stim än akfware Hotnde med stora slag och gjorde lik-
.wäl inga sår- kom en Björn utur Skogm, och föll in på
deras Hiotdnr. De öfrige Barnen togo flochten, men Adal-
rik stannade. Han stod ytterst på Wallen, och stödde sig
pä sitt lilla Spittt, det han for lek och ro tvar wahn at
bära i handen. Når Biörnen kom honom få nära, at han
trodde sig hinna honom- kastade han sitt Spjut. Det stötte
mellan Frnmbognrnek Men hwarken hade det den tyngd, ei
eller watt det driftvit med de krafter-« at det skulle gifts-asen
fä mächiig ernde sin bahne. Det gjorde endast en liten
strämn i« Haden, och knapt dröpo några droppar af Blod-
derutnr. Biörnen reste sig. zWrätnde och sitg sig omkring
efter den, som gifwit honom detta sär. Han säg och gick
ett söndersiita honom mellan sina Ran-isar. s «
Det syntes wara ute med Hialmars Son. Jntet fyl-
te han Marken med sitt rop. Jntet säg han sig om efter
siychten", utan tystade en Sten , så stor, som hans kraf-
ter kunde tata, ar stå sin anvisande Fiendo för hufwudet.
Men det hade« warit litet til hans förswar.- Hans Blod
hade der runnit i. stoftet, och Skidldnngatnas Lycktn hade
· det slåcknadt. Hans btovdtoesttga Fiende hade der tvungit sin
önskan, Ktmbrerna tvarckettgen förlorat all sin förhoppning-
.om intet sockan warit så nådig, och wifat sia denna stängt-å
(
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
