Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isdo Adalriks och Giöthildas stövlettens-.
ei eller fattiga, xh dem fattades intet. De woro ringa , ty
de hade inga Ahre-Titlar, men de woro- doeh intet för-
achtliga, emedan dei sin Dvgd och enfaldighet ägde wära
gamla Fäders wärdighet oförkränckt. De tänckte aldrig på
mall-ist, och niöto doch en stadig lust. Doras dagar förkor-
tades-med arbeten, och mord aldrig långsamma. Deras
nätter woro utan suckar, och deras trötta Kroppaeblefwo
altid genom en stadig och liusiig sömn tvederqweckte. De
munno alt hivad de önskade, nian at hänga på en owiß
nåd. De hade sin Frihet, och gjorde hwadde wille, nian
atwäga sig i någon fahra. De lefde som Kongak, och alt
hivad de lagd war deras egin Himmel, Jord och förnüielfe
tröt-dem intet. Ach! sade ofta Hel-den til sin Herdinna-
nät tvi aga hwar andra, hivad ikulle wi mer åstundas
De hörde aldrig något buller oftare, än då Nordan-
wädret brakade i de höga Skatar på Traden«- och då Böl-
jorna meds fåfängt- hot bröt-s sig emot Kiipporna. Dä sstos
do de iDdren af sin thda, och logo ät de förmätna dö- ·
deligas äfwenkhr ibland wägorna. Det gjorde dem ondt at
se andras olycka, men logo doch i sinasinnen lit deras där-
skap, som förtro sig åt tmä så otrogna ting, forn Wädret
och Wattnet åro. De tackade–Gudarna, som misat dem
ett-sil stilla och- säkert-lugn. De knäpte ihop sina händer-
Rackte dem til Skhn och sade: Wülsignade enslighet! Du
Himla- förnöjelse,s huru giör dn wär fattigdom fä liufiig,
och allawära dagar så saliga. En Konunga-Höghet. är
ringa mot mär Lycksaiiga nedrighet. Wär Herda-Skaf
trotfar en Spira- och tvär Koija örhäfwer sig öfwer de
högsta-Slo« i Weridem Dema- m sta bekymmer, tvar at
kunna behaga hwarannan,· och deras enda fruchtan roar för
den forg at lefwa ensam efter den andra, men de mångfal-
.. din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
