- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
159

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teedie Basels-. · tzg
Medasns hans hierta arbetade i sin inordnads-betonande-
för de Ododeliga", stego hans Fiender- in uti Kosam De sä-
go hans Bälte liggande pä Bordet, och ropade :· hivar är
Hjalmars Son? Wi fe del Bältet, som han brukat knäppa
omkring sig, och wi känna del Swärd, som plägat hänga
wid hano sida. Hwar är han? Han skal dö, och hans Blod
fkal rinna for hans egit Sward. Del woro de samma , som
nyß hade sökt at mörda sin Konung, Fan hwats ansichte
de med blygd och forsmädelfe blifwit ioiade. Deeas- ondska
stod ännu i fin fräckhet, och wille nu qwälja och ängsla ho-
nom i den Personz som han hierteligen älikade. Deras straf
roar wäl mindre än deras brott; men deras laster dpi-eta-
deo af sin blygd.

Ingen ting- är oanstänsdigare än lögnensv för- en- soni«
talar i Gudarnao närwaro, och bor wäga alt for sanningen-«
Den som fårar sanningen , förtörnar dem och särar sig fielf,,
ty han talar mot sitt samwete. Hafwa de medömkan för
oskyldigheten, fä kunna de altid frälsa henne. Wilja de at
hon skal lida, fä mä- hon lida, blöda och- do, etc- obefläckadt
offer för- fanningem och ett lii-stigit efterdönie för andra, ajt
« en· oforkränckt dygd är ädlare än ett meds laster befläckadt lif-
Men den enfaldiga Tryggwe, at frälsa den olyckliga Adalrik-«
gjorde här af fwaghet och räddhoga ett fall. Dä han hat-,
dre botdt tiga, och dö för en ofötkränckt fanni-ng, sijz kränckzk
te han fanningen, och fade: Det han aldrig fedt Hjalmars
Sonk Honom wore obekant, hwilken burit detta Vätter-
NägraHerdar hade tagit det af en Yngling-, den de i mar-
ken funnit ligga i sitt Blod. Och en Främling, som gäsdt ded«

förbi, hade skrutit- det han gifwit· honom fästet.

Ulfer gaf noga achtnings på alla hans åttondel-,- medan
han,«talasde, och märckte hos geokrom en twehoga,x frack-kos
.· . o

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free