Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 Adam-es- och Siri-hinda- skavs-sam
» Det steg en hastig -mäder.-hwirfwel nid uti Lunden med
sådant diihn och bra-k, som skulle Himla-l)walswet fallit til-
sammans, och i sin tyngd welat sorkkoßa tvärt lilla Klot.
Grenarne ristades. Löfwen sletos ifriin Trädm, och Stam-
marna stickande biognade och lodade sina Skatar emot Marc-
ken. Rotfasta Sten-ar rördes, och Altaret föll dswer anda.
Jorden ristade sin tunga rygg, och sontes såsom afgrsnnden
wille öpna sig, at strippa Solenes strålar nid i de mörcka
rymder-. Alta nårwarande föllo i förskräckelse, och Ulser
med sina Stall-Bröder togo flychten. Deras fruchtan bles
ännu större, när de sägo en Tropp af bemäspnade Mait
komma. De kände dem-och räddes, och trodde det både
Himmel och Jord förenat sig til deras undergång, och de-
ras lasters straff. Meri deras ondska war ännu ei mogen-
och en snar siocht friade dem denna gång, mur händer-
na på Hamdesm
De bemäpnadse Män, som ankommoy woro de, som
Elisson utsände-— ar Onpsoka Hjalmars Son. De hade kom-
« mic så längst in i Skogm, ar de nu mera knapt sågo några
spär as Mennitkiio-fötter, och medan de så wanckat i owißs
het, hade de hör-dr ett rop, såsom de menat as några Her-
da» hwilka blotat vfor sina Sten-Gordon De sölade lind-er
at finna någon, som liter förde dem pä- mägen-.,-, sedan de
förlorat alt hopp, at sfinna den, som de sikte. Dekande de
flyende, men unnade dem, at bara nr Landet ett orent Blod
och nesiigit Lis. At få sweta hivad deras rop skolat betyda-
glngo de in suti Lundem hwarast Glden af det kullfallna Ai-
raret nu mera röka an brinna mil-ade. Och deras hisertart
rördes när de- deir sågo Hjalmars Son stående, med han-
derna bundna å ryggen-, och en bindel för ogenem De lö-
ste honom, och han mände ril dem en bister upsyn», Fia-
som til sina Fiender, hwars grymhet skulle ikonda at dzicka
- ans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
