Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. . Femte Bokelt – 247
Om den harm och wrede, som gräsen i Blodet hos min Bro-
der alt ifrån den dag, då du nödgade honom med bruan
Masterk och blodiga Skammar löpa ulur Siöne YOlndeIi
hetsiga lusi, som Atle och Seminger hafwa at twinga Risa-
nöth ur dina händer; öro så milda Domare det må du siels
eskertanckm För det du med din tappra arm förfwarat min
frihet-, kan jag intet mera, än allenast warna dig sör den
Mem i hwilken din egen nu synes stä. Förtrot inter, om sa
ar, at denna gängen genom slyckten frälsa din frihet, och
kan hända ditt Lif. Fly- DU ellest Ofökskkåckm Adalkskr hwil-
kekkk Gisöehilda ix sitt sinne mördar, för den största bland
alla Klinges-Sömn- j . . .
Adalrik, så må han nu äter heta, sedan hann rätta
Namn blifwn bekant, såg sig nu wara förrådda-, dä han
gjorde sig säkrast. Erk långsamt Fängelse, sina Flenders äk-
löje, och kan handa, det som ännu swarare wore, torde före-
stå honom. Det enda medel at reda sig ut ur denna sade-an-
war en osörsumelig stockt- MM dekkgMOm skulle han ock skiljan
frän den , som war honom klarare än sielswa Lrswek. Doch
han borde sty- endast at lyda henne, och at sörwahra ett Lis,
om hwilket hon wisat sig sa öm och angelägen. Och detta trod-
de han-maka den stund, då han skulle tala eller ock ewigt låta
fara all förhoppning Han samlade sig det mästa han kunde
ur den förwirring, uti hwilken hans tanckar råkade woro. , ,
Jag ar Hjalmars Son, sade han. Det år Adalrik-
— som ivarit sä lycklig, al han kunnat klena vigg-ned sina sär-«
Ji ’ - « hwil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
