- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
295

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

–Sieete Bokens « « . 295

Digner tåg nu stilla, at maka äfwer sina skinn och
des säkerhet Wornö, focn i anseende kil sin-storlek körtienac
at waira en Dråning för de mindre Oak, hade han utmata til
sitt sake, och igenom den förmän, at få byxa sin Konttngxi
sitt siiöte, syntes honannu wara större. Atikilligasiaggor
frågade sig tvagen kil den nya Siggcshanm , der deswille sam-
las med sina svalnar- Den låg innom en längoch smal Wik-,
och hade böljorn» när de någon gäng-kommo bult-andes atuk
Haswe» pä ryggen. De Skepp, som der lågo, ätniöto ett
stilla lugn, och woro fakta för stormarne. Sielfwa Hafwefk
hwilket eljest med ens-sa stoft bölja, hotar at öfwerstiga de hög-
stakbergsklippoy ochfsgiümr fä många segel i« sitt djup , drager.
dec in ssikt wan» och letar sig med mindre buller fram tik
Logaretn Det går odminkt fram mellan klippor-na- det rörets
sig stundom, men tör ei bultamed fulla krafter. Det bro-
ter sig fram genom alla de hinder, som ligga i wäsen, tit
des det möter Logareiy och sfär röra des söta läppar. Lisa
fanfwtlle det med denna-förändring wara en Spegel förför-s
älskade-Sjökar, hwilka måste smaka många bitterheter,och fö–
ras genom underliga mågar-» innan de blifwa förenade-bed fä
smaka den rätta ssötman af släktet-en- som flyter öfwesr munne-
hierkanz då dej rolighet och stillhet äga hiva-tandem Prackkem
fränden och» fågnaden på Oen war sä mycket större-, emedan den
sick i sina armar innesiuta Domar och Gidtshilda, hwilka be-
slut-ii at det förnöta någon tid af Sommaren. «



.- « Det war en klar natt-, och Månen fpeglade sitt Silf-
jver ,i de klara och« stilla böljoke Hela JSiön låg som en klar
i« . « P p Spe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free