- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
298

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ess Adatriks och Giöthtldas Åfwentyr.

öftpettnod. Den ar olycklig, som blifwer ett mät för deg rase-
ti, och nödgas taga sin graf t« des afgrund. Hermes saknad
födde en allmän sorg, och i fynnerhet wat- det ett sting i Do-
mars hietta, som honom länge smärtade. Att det nöje, som
hon härtittå förorsakat honom, tvar litet emot den börda af
ängslan, font nu tåg på hans hjerta. Hais-gas henne sina
tärary såsom wote hon nu färdig utläggas i sitt hög, och
hon fmäswade altid för hans ögon-, safont död, ett ros för
Hassens fattad, och ett ömkeligtt spel söv böljorna, på htvitka
hon wräkjetz efter sin död. «Htvar-en, som kom, ansåg han
såsom ettwtst bod stit hennes olyckas« Nat någon wtlle tala«
wid honom, bleknade ban af frnchtan at så höra hennes öm-
keltga död. Han sägasSiösttandem om ock bössan skulle dec
upkastadt hennes lissösa kropp. Alta de. fnhtoe och förskräckel-
ser, som tvtsa jsig på Hafwete Storn» tsk-lisor «och-«-ktt«ppor: alt
gaf honom ämne tik sorg och statt-tam Han tvi-sic doch intet ast
fruckta att det-Tom henne under flhckten möta mande. -

Men det-outransakeliga ödet, font insundettigien blan-
dar tvärt nöje med bitterhet, och tvär ängslan med någon söt-
ma; at intet dera mätte tvnta utan mätts hade ock fotesedt
ett medel at hugna Domar i denna sin fotg. Denatan
skulle hans hietta hällas tvtd Lif, tit des Gföthtlda annu en
däng upmäcktes det tstt frögd och fägnad. Den stund han sor-
torar en«Dotter, sinnet han enSonz den han aldrig tnera
trodt sig fä se bland de testvande, och af hwilkea han snart
förlorat sielfwa minnet. Han säg honom nu intet allenast

uti Ltswm utan ock så stor af dygd och sahea—, at Ynglian
. - na


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free