Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.z-44 Adalriks och Giöchlldas Åfwentyr.
och lida ett Skeppsbrons en så swallande Flod as oförrätten
At han lklänckt Theilwar Linne» då han kunnat berösrva ho-
notn det samma, täckandes söt en liten sörtienst emot det
brott , at han gjorde Utgången af hans företagande den gån-
gen olycklig. Hari war ward band och boijor för det, at han
et· gynnat ett sötsatcllgit mord, och et förrådt den- som ödet
iglordt kil hansHerm Thellwar lat föra honom på ett Skepp,
at öfwerlåmna honom i Regners händer, font så länge tör-
stat ester hans Blod. Han skickade Risanöth tillika, tll ett
märcke- at detta wore den sanna Adalrik, som npfolt Nor-
den med rockket af sina garn-lagad Sä arbetade han pä»
dens död och undergång, som en gäng frälsat honom frän-
döden. Seglen skulle hißas, och han sötas såsom ett offer
til sin stackte-bänck. ·"
Den stund, som Adalrik skulle gä· ät Sitranden, möt-
te hans ögon en syn, som skulle föröka hans ängslan. Det
war intet nog för Lt)ckan," at hon störtat honom slelf i ett
afgrund af alt elände , och at hon emot honom uttömt alla:
sina skott, utan hon wille ock ännu mera öka swedan af hans
fär, l det hon wisade honom hans trognaste tvän i ett det— «
ömkligaste ttlständ i werlden. En förbittrad menighet för-de
emellan sig twenne Ynglingar, hwars händer woro bundna.
De woro bagge t blomman af sina öht, och ehurumäl sor-
gen förstaldt deras anstckten, lyste doch ett-stott, ett ädelt
och behageligit mäsende ur alla deras åtbyrder. Den· ena
ägde en högre glants af sktönhet, och syntet- mera-född«,i-.arl
tro-inga hiertan genom sin behag-etyden Den andra rögde
ett större mod, och ett oförskräcktare hjerta. Hans tvärt war,
reslig: hans lemmar stoswa, och hans gäng sådan, som en
Hjelte anstår-. Han såg sig omkring, och tycktes ännu-hota
«" de band- hwilka sa owakdigk blifwik honom pålagd-. Dm
behaglig-hu- sorn hans ungdom hyste, roar blandad med-en
lave -
-«-—-s" –«–- i-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
