- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
359

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Sittnde Boise-t. — " 359 ,

Thorn ivar hans Dotter: ett begrep af skiönhet och
behaglighet, men ännu i den ålder-, som snart staplar och faller-.
J den ålder, som är alt för blodig at stå emot sina egna be-
giär,– och i synnerhet dem, som under kiärlekens söta bedräge-
rier intaga ett biertm Ach! J Odödeliga, som asmätt alla
stegen af tvärt lopp i werlden: huru omildt haswen J delat
wära ährt Wi måste aldraförst genom en ålder, som trotsar
pä sig sielf, och rusar blind i sitt söt-tveka Den tror sig kun-
na alt, och kan doch intet af sig stels emotsta ett enda deglar.
Den följer sin egen lusta, och går genom en siocktig lust in i
en ewig olust. Den tror intet dygdenes sötma eller lustans
sörgifr, innan hon drunknat i förde-ismen Du farliga Ung-
dom»,-tro dig aldrig stels för wäl. Dan egna nöjenäro sör
dig den ginaste wägen til ett elvigt mißnöje. Locklige de, som
göt-krökta under-en börda af aor; som se neder uti Jordm-
,och äro närmast komna til det sidsta omkast af förglängelsem
jDe hastva segrat. De hafwa undsluppit de snaror, som lig-
ga för de listigare ährem och gå friare på dygdenes wäg.
Hwad klippor, måste wi med srucktan gå förbi? Hwad sna-
ror mästespwi midwika innan wi få berömma oß as denna se-
ger. AMI-näste sruckta sor- oß sielfwa, och ofta anse tvära
egna .tanckar, såsom de argaste Fiender. »

. Thoea hade stels ett hjerta, som war fult as kiärlek til
dygden. Hoa bar sin höghet utan högmod, och hade lärdt
at. kasta ett nödigt öga til den lägsta på Jarden. Hoa hata-
de det förgift, hmarmed smickran förtjusar ett hjerta, och räck-
nade det for en- ahra, at understödja de förtryckta. Hoa ägde
ett rikt antal as dygder, hivats glants genom hennes osörsick-
tighet snart kunnat förmörkas. Hoa hade bland sina Foster- -
Systtak M- sOM sielf war en trälinna under signa lustar, och
lika som en orm-, hwilken glindrar mellan gräset , och slingrat

sig fram mellan Blomstren, bestgker dem meden sdrgtste Ysä
- - s« i « m-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free