Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 Adalriks och Gtöthtldas Äfwenryr.
ste Djur, och ei för dem, hos hwilka dygd och fkiönhet föt-
enat alla sina skatter-. Obekanta Yngling, fwarade jag: jag
hat at tacka dig för mitt Lif- som nu en gäng warit förlorat.
Ingert förmätenhet, utan mina egna olyckor hafwa nödgat Mig
nt söka min säkerhet i deßa ohyggeliga Skogar. Men om ock
ditt hierta kan töras: ont dn eljest lärdt at förbarma dig of-
wet en förfölgd oskyldigi)et, fä tvifa mig en ort på denna FJ-
hwatest jag kan lefwa, utan ·at wata känd af någon. Det-
sag kan mata-säker om min Ahia och mitt Lif: tic des ax de-
nprörda olycksstormar ätets blifwa stillade, och sielfwa Oder-
ttöttnat, at längre förfölja mig.
- Han tog mig lvid handen, ochförde mig bott ttl en
koija i Skogen, den jag nu fäg- Hiertat slog i mitt bröst, och
hela min kropps darrade, då jag påminte mig det jag wnr i en
Ynglings händer, hivats dygd tag ännu intet ktånde. Doch det
muntra wåfendet, som han ägde- hans dygdiga anseende: hans
dyrbara tal och högborna feder, som alt wat högre än det, som
födes i de låga Herdahyddot, lättade min ftucktan. Detta mitt
bekymmer förswan aldetes, när jag steg in nti koijan, hwareft
för mig satt en gamal och mördig man. Jag säg ihonom ett be- s
grep af alla de ftilkonitighctet, som kunna kysstas i dödetighetecn
En Stål, fom mar intagen afdygden allena: ett-sinne, fom wat
nplytt af det ewiga linfets rena strålar: en ålder , som samkat och
fmnkat wisyctenes mogna smickret- ined ett ord, jag begynte
straxt at mörda nti honom en perfom som mar af de Ododeliga
·älfkad. Jag tackade den behageliga Pngting ännn en gäng fot
mins föttoßning , och sade tillika: mitt Lif och min Ahia har Him-
melen förtrodt i dina handen Bägge äro mig klara : men om
intet din dygd talar för mig ,nt få wara fåker om min Abra-, så
beröftva mig hätdte Lifwet. Jag stat då förnögd gå nid til de
Underjorditka , och der frambära Adalriks bitd·- som allena sfär
präglad i mitt sinne. Gtöthtcda lefwet intet för någon annan, ån
. " t
Hjalmars Son allena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
