Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 Adalriks och- Giöchildaö Åfweneyr.
öga kanna slutas i en stilla sömn. Slelf lefde jag läckert-
och ansåg alt med sörwända ögon. Fattigdomen förekom mig
såsom odrägelig, och öswerflödet allena , som ofta är en börs-
- da, trodde jag äga den kraft, at hälla Kropp och Sial tilhopm
Meri här begynte mina ögon at öpnas. Jag drack ur stels-
tva Kiällam och sparsamheten spisade oß med största förnö-
jelse. Wi gingo aldrig mißnögda til tvär liwilo, och på Löf
och Gras hade wi de nögdaste drömar. Wära dagar woro
fria för alla sorger, och mäta nötter woro ei långsamma as
suckar. Wi waknade intet af buller, och alt hwad wi hörde-,
när ögonen öpnadesjs roar Foglars sång, som qwittrade ur de
nästa Löftvem Sielfwa morgonrodnan war i sin upgäng intet
muntrare ån jag, och i min egen förnöjelse fan jag magen
til den sanna lycksaligheten, den jag förr intet kiänn Så«
lejde wi tlvå Kunga-·Barn, och· den tredie, som sil ofta styrdt
ett Rise, och förtient en Kronm Utan alt oral och alt öf- .
werflöd, lejde wi( uti en fä liten wrll högst sörnögdae rika
stora och lycksaliga i oß sielfwa allena.
Swipdager allena gjorde tvär Odemarck genom sittnin-
gänge til den angenämaste Lustgård. Hans tal vkvar tvår för-
nöjelse, och tvi kickade oß altid rörda af hans ord. Han talade
mycket, som hans ålder plägat-, men alt hans tal war behag-
liga Det smakade af den mogna wiodom, och den länga
försarenhet, som han i sil många ähr samlats-, Hans tunga-:
tröttnade aldrig, och tvära öron woro altid benägna at mot-«
taga den wisdom, som slöt af hans läppar- Hans tals woto
iförstonet höga och småta. De woro likasom Stiernorna,-
hwilka lysa så litet, emedan de stå alt iörhögt isrän Jordm-
De lämnade först ett litet och swagt lins uti mitt sinne , men
de strålars förökade sig, och denna dagen märke. Hanstal
bleswo mig dag från dag behagligare, och jag ilande deö
kraft nogare, ju mera jag dem förstod . , M-
»-
.. -,.-,–
-» —- H-—k-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
