Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 Adalriks och Giöthildas Åsa-minen
emottaga. Jag har hunnit til det mähl, som jag länge sökt.
Den sidsta dagen då jag ser mählet, kan ei wara mig mera
sörjkrcicketig än de förra. De haswa alla sördt mig lika långt
fram til slutet; Jag stucktar nu ingen ting mera, än jag
fordom stucktat, då jag gådt at hwila på min sang. Nu
sär jag lägga mina ben i Jordm, at der äga den hwilo,
som de tilsörena så sällan ätniutit. Der skal min Jordiska
hydda, som sa osta bliswit ikakad as storm och omädm hwila
i ett stilla lugn. Deisuti står det: jag hatar intet mitt Lis-,
och är intet rädd för min död. Ty jag är nögd med alt.
De elända dödeliga, äro metendels ledsna wid sitt Lis, och
bäswa för döden. De wilja intet lefwa, okl),kiiniia intet dö.
De omfamna Liswet, såsom en, den- der sötes as en ström-
mande Flod, omfattar de hwaßaste törnen. Sären ömma i
händerna, då han rifwes, men han«sr«ucktar at blifwa nid-
sånck i diupet. ör min dehl, fä sannes jag tvål med Lis-
ivet, ehuru besw rligit det air-« men anser« ock sietswa döden
såsom min sörloßning, så klagar jag mig wäl aldrig, at.
natten är mörck och lång, men srögdar mig tikwal när jag
ser Solen uprinna. - »
Jag kiänner at Blodet stelnar, och hiertat asmattasi
EU kiöld löper öswer hela min Kropp- och Sialen lagar sig
til at slottia ur sin hydda. Jag marcker hivad det är at dös,
men maroterv derhos ingen ting , som skulle giöra mig häpen.
Mia ädlare dehl har altid påmint sig, at hon har ett högre
ursprung än Forden-, och således ansedt sig såsom en gian
och främling allenast i detta herberger: nr hwittet hon altid
Watit beredd at siottia, då hon bleswe utsotdrad. Hon. halt
altid hast en stor inbillning om sige sedan hon lärdt. at— söt-
ackta att det, som är ringa och förgängligt , har honock med
ledsnad ansedt Kroppea, såsom ett fängelse. Hoa tvåa-tar
en stötte frihet, och ett ädlare Lis när hon sluppitnrödetktas
·- · m ee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
