Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
" Simtde Bokettg « 387
tilsorene gynnat , dem förföljer nu olyckan. Hwad de äro-
det kan jag blifwa, och den stund tör nzara nära nog, då as
hela min locka ei mera blamer öfrigt, an ett sorgefult minne-
Hwar dag anser jag Soten i sin npgång, såsom ett bod tic
min nöd och mitt elände. Och jag aset intet huru det ar;1
andra bara en hel tyngd af sorger och olyckor med ett leende
ansickte, och min frnckkan för det-som doeh ei kan förstöra
deras lust, hotar at hwart ögnabnck mörda mitt Lif. Sä kla-
gade han« siels bfwer sitt elände. « Olocklig emedan han sielf ,
wille så wara. Han hoppades och fisuckkade alt. Och aswen
Giöthilda ar olycklig, emedan hon gin det sannna. Det
elanda tilstånd, i hwilket jag sag Adalrik, sörcspiir mig hans
död och undergång. Jag racketar honom bland de döda , men
jag wet intet hivad det ar förhopp, som ännu smickrar mig.«
Har stöt Giöthilda berättelsen om sina olyckor, och
Thorn stod i förundran öfwer det, som hon hörde. När de
woro allena lefde de sasom Systrar, och ingen tancka war i
deras hiertan den de ei uppenbarade för binamner «Näk
siera.w"ittnen woro tilstädes, brukade de mera kiötd, men un-
der all denna kiöld, lyste doch emot deras wilia ett hemligt
förtroende. Jagen roar dermed mindre tilfrids- än Gaderik,·
en Konung, som altid låg med sina Skepp uti Sibir, och
«giordt det löftet at aldrig sofwa under rotfast träd. Han ha-
de altid lefwat i förtroende med hennes Fadre, och afwen
giordt sig den förhoppning at fa aga henne. Han war miss-
nögd, mar han säg hennes hierta så blodigt emot Emmer-
hwilket doch emot alla hans smickrande anfall warit sa ihärdi-
och oöfwerwinnerligit. Men hans mißnöje mar anan större-
nar han sag henne sa fri och sbrnögd.- Hoa wisade ingen
mera omsorg at behaga Fillmer, likasom hon nu wnnnit hwadi
hon önskat. Hoa mötte intet med sina ögaakast hans-ögon
sa ofta, som hon det tllsörenå giordte såsom tvorse.hon nu sca-
cr 3 — er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
