Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4702 » · Adalriks efch Giöthildas Åfwentyr.
L.’
hela-hans«Sial-i yttersta oro ochförskrackelfe Helasnatterna
kastade han fig» tinder djupa-suckar på fin farm, utan at niuta
någon hwilo. Nar sömnen någon gäng toille falla öfwer-
hansögonsmacktes han straxt af en obekant ångest. Da grep
han sina Mann-och lnßnade om ei något buller hotadeho-
nom. « Hari blygdes at wisa sig för sitt Folck,- in deras ögon
tocktessförewita honom alla hans laster. Han- frucktade nr fe
dent, ty han befarade af dem en waldfain död, den han
dömde sig fielf wärd: men han tordes ei eller lämna dent« at-
l""ena, af frncktan at de då skulle förena fig til- hanrt sundet-
gång· cLalte den ena wid andra, tänckte han straxt: anna«
laster äro det-ämnet hwarom de tala. Sag någon på ho-
nom, trodde han det han letade i hans bröst ett stum at ni-
ginta hann Biodå Alla hans laster sivafwade för honom-
och woro fåfom ikarpa ris och gißlar för hans hjerta. Hel-tu
olycklig är ett JLifks fade Adalrik hos sig stelf, font« ar intet-
annat,, än en bitter skiänssa af- ett tärande qwahll Hnoadv
nöje ar icke-uti dygden-, och hivad qwahsl ar icke förenat med
lasternas Oth J, font fa ofta fralfat mitt Lif ur de största-
fahror, läten mig aldrig lefwa til den dag, da jag skulle fö-
ra mitt samwete; Tagen häldre ifrån mig ett olyckligt Lif-
än nt sag- fkuile förlora dygden. Lisfweit utan dygden ar ink-
tet annat än ett stadigt elände. » 44 ·"
At förnöja sitt Folcks ästnndany och at fria dem fråni »
en Fiende, som war mera förmäten an macktig, hade Reg- !
ner nu gädt ut i Sidn. Hunding roar en Wiking, font ofta
oroat Kimbrernao Strander, och plundrat dem i deras egna .
Boae. Hans förmätenhet roar-fa- stor, ar han ofta gick sin»
nti sielfwashiertat af Rikets. Han rhthe fram, forn Litingtele
den til ar giöra fkada-, och i ögnablicket war hansater före
fwnnnem DeDTago långe med fina suckar och böner för Reg-
ner." Han skulle förswata sitt Folck och hägna demos-hysde-
- - gan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
