- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
422

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.











74222 ezidatkiesoch Giökhicdaslåsinnsfenezzkgz- kj ; !
noat hennes min-ne. Hoa wäntar af mig- intet insikt-jak
na tårar öfwer sin Grift. Wid deßa tanckar föll
lafgtund af sorg och ängslan. Hans bröst och oguntniscksgkåssz
flod af suckar och tårar. Kan hända, sade han husses-WC
dekär ingen annan än den olyckliga Feejdisa, som tn»
följet-; Efter fä många olyckor, som henne forfdlgt,
sökt sin säkerhet i en fä enslig ort. Den- grymma Fiende.-:«ss
som förefattsig at utrota alt det-s som är ofrigt as Hjal- -
mar- sär den samma, som ängslar henne i denna stn ro.
Ach! sFrejdisaL skal jag då aldrig mera fä fägna mina ögon
med ditt äikädandel Har jag då ingen annan hugnad at wän-
«ta, än at få gråta wid din Graf! Kan du intet hoppas me-
ra as mig än mina tårar allena-! Sä mä mina ögon stuta. f
Förgiäfwes woro mig tårar af naturen gifne, om de nu skulle !
sparat-« Det äro de enda lkiäncker, som Hjalmars olyckiiga
JSon sår offra sina kvalmet-.

« . Dennas ängslan nödgade honom at Upsöka den O, pä
hwilktn han hade sedt och lämnat Hilldur. Han kom och
Xfiols höra orsaken til sin sorg. Hans förra bekommer wat-
ssringa emot det frätande qwahl, som nu begynte »at gnaga
hans sinne. Sä snart han satte sin fot uppå Den, tom
emot honom Atle, men med ett bedröstvat anstckte, at han
7det nogsamt kunde läsa den bittraste sorg, som honom bebo-
dades. Atle föll honom i armarna, och under suckar sade-;
Hwad Olocka har hindrat oß Adalrik, at förr komma kil
denna ort. Wära händer och Klingor skulle då hindrat det
slag af en wred Lncka, som nu aldeles förkroßar ditt hierta,
och mitt är dertvid intet utan sår. Jag ser ditt ansickte fult
med sorg, och dina ögon säja, at ditt hierta blöder. WI ’
sörja hivar sin Shster. Giöthilda är förswunnentoch du,
lät Frejdisas Bild altid wara uti ditt minne. Doch påminn
fdig henne på det sätt, som anstår Hjalmars Son. Dbeättät
3 te


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free