Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212. Adalriks och Glöthildas ÅfweneyV
Hans egik bröst war upfylt af klärlek för Dogdem
-ich derföre war hans tal äfwen kraftiga Han hade sedt
henne i sin fägring, och kunde således bättre befkrifwa hen-
ne.sp Han hade klånt hennes kraft hos sig stelf, och kunde
med förwlßnlng tala derom. Han war sielf rörd af frack-
tan för Gndarna, och kunde dä snarare röra andra. Hnn
förskräckte de härda, och tröstade de blödtga. Han letade
tvagen til deras hjertan, och man dem på slutet. Åhlale «
het och sanning woro de kiännetekn, af hwllka han wille
igenklännas. Hans munn och hans hierta lejde t« ett klätt
förtroende, och han talade det, fom han mente. Mot,
lkrymtan war han en uppenbar Fiende, och lasterna tvow
för honom fridlösa. Han skonade dem aldrig- ja icke en
gäng i Ährones egit fklöte. -
Der går Eiwtndee, hwars förtlensteeworo större an
hans Lncka. Hans Ode hade glömt-honom i stoftet, men-
hans Siäl war dock ädel i fena tnnckar. Han hade en får-
deles gåfwa, at töra alla finnen när han slog pä sin Hat-
pa och fiöng fina Dlckter. Hans infallen woro lifllga, och
hans tanckar höga. Han sidng de framfarna Hleltars be-
röm, och en lust at följa deras fotspoey npmäckteshos
dem , som honom hörde. Han beklagade den ömklig-hel och
fåfängellghet, mellan hwilka det Mennifkliga Lifwet delas-
och de fmulto i tårar-. Han lfrades öfwer de laster, som
fördetfwat hans tider, och de wisade dem tewlg sipckt Uk
sina sinnen. Han« feögdade sig öfwer den ro, som DMA
Ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
