- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
247

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

" «f ·Trett0t1de Boise-t. " 247



sig öfwex honom - och hwar ett frncktade at röna samma Ode.
De flydde, och han watsnaetden enda, fom stadnade j den
tanckan at få dö, på det han el fknlle lefwa efter denna
.fin olycka. Men den formen war honom«,tntet efterlämn-
De belägra-de gjorde ett utfall, at flå de flyende uti ryggen-
och de togo honom fången. « -

Förkräckelfen hos de flyende Kintbrer war få stors at
de ock ärnade öfwergifwa fielfwa Lägtet til ett rof åt de fe-
gk.ande. Dt flydde, och tviste intet hwad de -flodde. De för-
dömde nu å nyo alt sbospp om- sitt-eländet Lands nsphielpande.
Sä nögde bes-lotsat fig- ofwer den Seger, som Adalrik wid
Regnees flyckt hade watt-nit, fä bestordta tvoro de nu. efter
detta-Nedxerlag. Det går gentenligen fä. Ett Folck, fom
är förderfwadt af wallustem och intet lär-dr at förackta do-
den, är oftvetmodlgt i fin Lyckaz men bäfwande i den min-
fia anstöt af olyckan. «De weta intet at fkrtsfwa några grant-
for hwarken för fin frackhet ellee sin fruektam

Widga- den Heimer alt hit in til hindrat frän sin re-
fayi på det han skulle wara ett wiktne kil hans Seger: må-
ste nu med ängslan fe hans Nede«·rlagk. Han rördes af sin
Flendeo olycka, men ännu mera öfwer det, som hans Fia-
dernetzland led. Han samlade Kimbrerna af sin styck« och
intryckte hos dem en lust at aftorcka den fläck af raddhoga,
som de noß hade fadd De hörde honom, och begynte at —»i
fina sinnen blygan för-sin egen feuckcan. Foee an rycktet
ännu fick utbreda deras blygd, wille de gifwa rycktet ett äm-
ne at tala om deras allra och seger. De ristade nu äter sina
Wapm och blodo anficktet ät sin- Fiende, den de förut wifat
ryggen. De gmgo fram. med den Baesa-. at de segrande
måste sit« soch sielfwa fötfkraJckta söka sin säkerhet iris-Jons

l - — ku-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free