- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
251

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vTre-i;tonde Bokem 251

kunde nndfkrykeh ochiåter medenjrocknnde hand mördare
De atgrastörsta snäste noi- en så skafuß Sol, -af invan
fdes låna sitt Lins, röna enleka oheståndsghet. Hoa upcyser
dem med beröm , och spä-samma nd samlar knoln af olyckor
och försmädelser, sneds-hwilka» hon dem omgjfwev De se-
grande Hjelms- uppohällas af hennes hand I sitt lopp, och
störtas afwen af slyennegc forderswets afgrund. De arom
soehl för henne , och hon leker med dem efter sitt behag« Sä-
dann tanckar gjorde sig Heidreknrs, och äintnnelfen af hans
egna Oiyckor gåfwo honom dertil anlednings Han hade
skets warit en Hjelte krönt uti stolta Lassar, och dock sedan
metats-« som-suckade under skrik-ot- En trac, full med
swettcochsstoftx xwae despotismen en Konung,«som med isbe-
nei asznksxKrona förbljndade åskåda-renas ögon. « Han, som
sielf forsa-bit tyckones obeständkgth också underliga WI-
ten,s kundeszintek utan sinnes rorelpe påminna sig den stads-
ga ostadiglyet, som räder öswer de arma dodelcga, och
dem sä bekymrar. «

Hais fatt ännu uti sådana tanckar, när- han säg en
oländig, forn stod på en Knoka uti Haswe» och tycktes ä-
stundasphans hjelp. Han for närmare, och blef rörd af en
sä« ösmkelig ssym Klippan war· Medtio dswetwäxy och af
dem-hade denna eländet flätads sig en klädnad. Hans kropp
kvav-med fatet annat än några sammanflätade viss betäckt.
Hans ansickte war af hunger aldeles sammanfallen och hans
hy liknade en, frän hwilken lifwet redan hade wikin- Han
iljade tilförena markis-en Hjelte, men hadenu inga krafter
meta öfriga. Hans-nåns war knatt- och han kunde nu me-
ra· knopt uppehålla sin kropp. Genom hudens kunde man
räcknas hans ben-« och alla knotor-mord större bkisne genom
hunna-cm Knäjkåiaene worå not-ägde, och knotorna ofrån-

I 3 k-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free