- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
299

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

·Fiort0nde Bokem 299

och ännu mera, at höra det Adalrik ännu lefde. Hermes
ögon brnsto af gladie uti tårar, når hon hörde de nya Se-
grat-, som han nu wunnit. Hoa hade nu wunnit sin önskan,
då han med Seger hade stigit uppå sina Förfaders Thron-,
oth begynt at npratta sitt Folcko förfallna sällhet. Ach! suc-
kade hon, om jag dock får leswa til- den dag, då jag åter
får se honom efter så många sorger- som wi utstådt, och ef-
ter så många Segrar dem han wunnitl Ham nogd skal jag
då sorg-täta alla sorger? Jag skulle wara förnogd at i det
ögnablicket sluta mitt-Lis, på det ingen olycka måtte blanda
en slidan fägnad med olust-. Dock jag frucktar, at- det omil-
da Oder , som hit in til för mig inskiånckt så många suckar
och tårar, aldrig unnar mitt beklämda hieria den hu nad.
Kari hånda des fkickelse år, at wi skole- ewigt wara åt ildaj
och slita alla wåra dag-ar i bedröswelse för oß sielfwa, och i -
bekymmer för hivat-andra Dock jag år fornogd, om jag en-
dast lider, och. han har orsak at frögdas. Min olycka skal ei
wnra mig tung om endast hans förnöjelse är ei mindre än
min sorg. Döden kan ei wara mig förtretelig, om jag en-
dast sår dö i den förwi"ß.ning, at han ceswer och lxampadt
sina Eje-tider under segrande fötter«

Heidrekur kände nti sitt sinnes en —fr5gd, som med ord
intet kan utföras. Han kunde intet måtta sina ögon uti- sin
Benders åskåda-ide, ei eller sina armar uti des ortnamn-anden
Edet han nu åter funnit honom, fägnade honom intet mindre,
an osm han sieif blifwit- sriad ur den swåraste nöd. Mak-
laste uti hans ansickte den renaste gsiådie, som någon ti:d.ka·n
intaga ett hjerta. Alla hans åtbyrder wittnade det nog-da kil-
-stånd, i- hwilketse hans sinne war. Asmund, sade han med en
leende namn-, lat intet något inärcke til sorg hos dig förstöra
den. gladie, som en så lycklig dag- vß skråns-km .Du ser( at
« - P P Z- Him-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free