- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
368

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

368 Adalriks och Giörhildas Åsweneyr.

Denna wördiga Gubben, som lardtmed sörsicktighet
styra sin istvet, hade med sina ögon altid sölgt Hjalmars
Son. Han stucktade det hans heta iswer torde sattia hans
dyra Lis uti fahra, och derigenom mörda hela hans mätt-tets
hopp. Han siande des adla hietta, som ei skulle sko för den
största noden, och den längtan at adtasta sitt Folcks saker-
het, skulle läckahonom i de största fwentor. Han wiste, det
han ei skulle skona sitt egit Lif, om de derigenom kunde frias
frän all fahta as Fiendem Detta sörestalte sig Angantyr-
som älskade Adalrik högre, an sitt egit hjerta. Han idg ho-
nom ei så snart bthta sig in bland Fienden, som han med
några utwalde Kiampar fölgde ester honom. Han kom bo-
uom i· en lycklig stund til undsättning. Han körde honom
med Ahro och Seget tilbakm

Pä en annan sida kom en Hielte i blänkande Watt-t.-
pä en linsng Häst. Ingen sade-a, och ingen nöd kunde hälla
honom tilbaka. Han förde uti handen en Klubbw med hwil-
keu han lade många til Jordem Det tycktes såsom han ei
kunde mattas genom Blod- och som han skulle förtrutit det
han-; slag ei moto nog dryga, At intetbliftoa mera hindrad
genom betslet, det han måste yra-· sprang han utaf Hasten,
Denna siande sig sti, och tu ade genom de blänkande Wap-

nen in uti Skogem Sasom en Oxe, hwilken stådt bunden«

tvid Gudarnas Altart, och det sädt ett slag, hwarigenom
hans nacke ei blifwit bruten, utan endast hans krafter reta-
de. Han sliter sig; han böhlat, och hela marcken fulles utas
hans rop-. Han simr; han wändet hornen emot matosets-,
och kastar up stoftet med fötterna. Söi flydde Hasten, och
sprang öfwer de slagna, men Kiampen stod. Hau wtudade

sin Klubba, och de, som han vråkade, föllo. Han wat ei ,

allenast oförskräckt, men anno meta sörtwtssiad.

API «



– –.—. «-—.-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free