Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtonde Zokem Z9F
några löften och offer kiöpa sin tvattard af Gerda-tim. Eir
san ånger begynte nn at öona honom ögonen, och han för-
dömde sina egna laster, genomhwilka han nödgat så många
at wara hans Fiender. Det war hos honom en fåfäng- ött-sl
skan, at hafwa de tramsiutna åhren titbaka- at kunna rätta
alt det , som han nu felat, och undwika de fahror, uti hwilka
han sig nu störtat. Han ömkade det ,· han åtminstone mätte
wetat att detta förut-, då han derefter kunnat inrätta sina.sa-.s
ker. Men detta att tienade tit intet annat , an at öpna ho-
nom wägen tii förtwiflan. Dock wille han ännu fatta sig, om,
han ock til äfwentyr"s· kunde kwinga sitt hotande öde, och und-
wtka hämden, af hwilken han frucktade, ar bltswa förkroßadc
Han wttte försöka, at med Wapnen annu· hälla olyckan tilbap
ka och med försicktighet förebygga fordertwets stod, som nu
begynte aIt utbreda fig. Men det fwar alt förtent, och-hanna-
de annu intet kunnat fattaett wist råd i denna nöden, mär-
Angantyr war honom med Swatdet öfwer hufwudet.
Säsom ett moln, hwilket upstiger frän den ena bräd-
den af Himmelem Den torra jorden önskar- at det må för-
öka feg-· och med ett ymnigt Regn wederqwecka herme- ock)
hela de refroor, som Solenes hetta hos» henne giotdtk -D»e hö-
ga Skar, som betacka spitsarne pä Bergen- och ofta sedt de
häftiga Eldm- som falla uttir molnen , de iruckta tör en storm,
som icke allenast ritwer deras Löf, utan ock bryter deras Gre-
narz och rifwer deras Noi-.- Dä de tvagasmellan hopp och
frncktan förökar sig molnet, och hela Himmeien swartnar. So-
len tyckes släcka sitt Litts medan hon är mitt i sitt topp, och
- stetfwa dagen fötwandlar sig i en bister natt. Jorden tvin-
ner sin ömkan. Hon wedetsqtveckes, och des grönskande iktöte
frambar att det, som förlustar ett öga och förnöjer ens smak.
De stolta Stammar, hwilka tilförena tycktes trotsa-Skyarna«,«
och hota Stiernorna i sin högd- de förderfwas. Det iktee
D dd 3 ofta-«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
