- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
414

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4143 Adalriks och Giörhildas Abomeys-.

många bekommer. Ett Land, det han mannat med så myc-
.ket Blod, måste dricka hans egn. Han, som genom en sä-
fäng ähragircghetwille tvaga och skaka hela Jordm, måste
nu för sin aska tigga ett litet rum uti Jordm- til hwilo.
Hans-s förnämsta rådgisware woro hans egna lastar- och at
föl-nosa dem, lat han Land ock Folck sucka. Han war slels
lastsull, och älskade inga andra , an dem, som smickrade hans
svagheten och genomghemliga konster sökte at befordra hans
afsickter. De allena blefwo framdragne,· och andra måste
med de största förtienster stå tilbaka. Det tvar ingen annan
iväg öpen nl hans nåd- an at smickra, och genom kon-
ster kunna dedraga andra. Deras tungor woro de liu.fliga-
ste Spel uti hans öron, och de sielftva de tienligaste maktk-
tyg i hans bander- Dem älskade ban- Dem gynnade han.
Dem satte han t ahrans skidre. Men de- som eilardt tala
annat an» sanning, woro honom förtreteliga, och såsom Spe-
glah hwilka intet annat kunna an troget avtäcka alla lyten i
ett ansiclste. De, som förde upricktighet likasom ett märcke i
sin Skjold, de mot-so oskickeliga attiena honom-. Siels utan
smak för Dygden,: kunde han intet annat an utan äterwändo
fara will- då han lämnat sig i händerna på dem allena, som
woro rätt fä förderfwade, som han. Goda, som genom sin
falska skiönhet bundit hans hierta, wiste ock at mißbtuka det
wald» som hon ofwer honom ägde. Hon war en Afgud-
sör hlvilken han knäföll, och hennes wilja war hans Lag-
Hosn dölgde en stygg Siäl tmder en skiön kropp, ochgas hans
klaster åtskilliga ämnen. Honnögade honom at trycka, och
ge befordra, alt utan skial, och såsom hon det wille. Hoa
måste ock ester hans fall bära deras den drygaste tjänsta. For
tet tilbeden af många släta tungor- som genom henne sökte sin
Eockw mensedan af alla spottad. Hoa hade sogdt Thielwar
under de sedsta oroligheter, och aldrig tordt skilja sig frän
lyans sida-« ..Men«dä. hon» tillika medbonom förloradt alt-isätt
s. . .. k-






<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free