- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
426

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

426 Adalriks och Giörhildas Åfwetttyr.

natur äter faller på dem, kunna de intet mera såra etter rif-
ioa,« ty de haswa mistat alla sina skadande Wapn. Jarvis-
narena uppäTOen begynte at maka de sötaste stuckter af en
fris-rys som war luttrad frän alt sielsstväld, och stodi en öd-
mjuk tydno söt alla sina Lasar. De marckte hwad en adel
frihet war- och as tacksamhet emot Asmund, sont·tkiänckt
dem ett saädett Klenod, avreste de för honom en Ahrestod.
J den sakna skurade hans Ramn, at esterwertden aswen mät-
te deras se, huruhögt sörtient han grotdt sig as detta Ritea

« - Man·kan knapt ,med orden utföra den förändring-«
som syntes ofwer hela Den. Förr hade hwaroch ens lusta
hast det högsta linden men nu war Lagsens röst atlena myn-
dig. Förr hade Lanarna warit såsom spinnetwatwar, t hwa-
Xa de arma Mogaor fastna, men de stirrande Brömsens gå
fria igenom. De fattiga allena hade-måst frnckta för strossa,
men de rikare och myndigare Zingo säkra för alt titta-. Meri
nu en Las sök dem alla. En sattig och en rik; en swag okh
en macktig, stodo bagge i samma frncktam Jagen Last wari
ährsans egit skiöte saker; och ingen Dygd bief i sielswastvfa
tet rindertrampad’.j« Förr- hade zden ena lagdt för den andra
hemliga-snaror ttl sall, men nu tordes ingen konst wtsa sig;
ty Lagen max skarpsynt, och des Sward slog i dynamiken
Hwar en skiotte sitt med trohet, och tordes intet oroa den«
andra. Förr hade hwar en metat regera, och med sörmätit
öswermod ransaka- de hrmstigaste Riksens märs; nu tyddedem
som borde soda, och lämnade omsorgen at regera til dem, ae
hwitka den anförtrodd war. Hwar en hade nu nog ar tro-·
tigen npbära sin ämbetes börda och hade intet tid at blanda
sias sin t andras bekymmer-. F rr hade många warit i sina
mbeten enwatdiga, och genom sitt hö mod odrageligaz men
nu moro desbnndna til ett rangit ansvar-och detta ansa-a-
ret stor-de dem draget-sa ört hade tanten-samlat oas-aze-
.- a


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free