Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 Ada-kirs och Siskonon åfwentrrs
det Halldan genom sitt förra högmod sörtienat at dö- men sa
skulle hans död draga med sig sa många oskyldiga. Det wore
en större ahra at,skona, an at ntginxa Blod. Den Frid, som
man med hotande Wapn twingar, ar ei altid beständig. Den
twnngna anser den altid såsom ett ok, och när han äter sär
krafter at stryka oket af halsen , försummar han sig dertil intet.
Skulle Adalrik söka at fullfölja sin Lycka med Wapnen, torde
Halldan af förtwiflan kasta sig med sitt öfwerblefna Folck up-
på Skieppem Han skulle wäl asa ester ett tilsälle at hämnas
det, som nu hade skedt. Han skulle reta flera Mackter i förbund-
at understödja hans oroliga assickter. Säledes skulle man lefwat
ens stadig frncktan för honom, och aldrig kunna giöra sig säker.
De nog olyckliga Kimbrer skulle altid sruckta, det de gamla gnist-
ror torde hwar dag utbrista i sådana lågor, som lade taken öfwer
deras huswud uti aska. En så långsam raddhoga skulle wara dem
fögo hugneligare, an ett uppenbart Krig. All denna swarighet
skulle haswas genom en» manlig förening och en förtrolig Frid.
Adalrik kunde derwid forbehiilla sig alla de fördelar , som nö-
dige woro, men borde dock ei sa högt spänna sina strängar-
som han tycktes kunna. Den Friden wore den säkraste, som
för ingendera delen wore neslig eller odragelig. Dock tville han
genom Wapnen afslita saken , skulle de ei skona sig sör några
fahror, utan wara de första at sörswara hans ratt. Adalrik-
som ei utan ömhet sedt sina wänners blödande sär, hwilka de
i sin trohet för honom upburit; och med grämelse sedt sä män-
ga trogna Kimbrer somna på Falke» och deran kroppar brinna
til aska; Han war«ledsen wid Waspnem hwilka ehuru-väl se-
grande, likwäl berofwade honom sa mänga ahrliga Borgare.
Han behösde en saker Frid, at med trygghet kunna arbeta på
sitt Rtkes wälgäng Hanwille fägna sitt Folck med en Frid,
som wore hederlig, och tillika skiänckte dem en säker ro och
en trygg hwila. Han söll kil den sednare meningen- och as
havs Utsiag kunde man märcka den Dygd och den Mildhet,
som bodde i hane sinne. « - H —-
4 · an
s
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
