Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 Adar-tes ochGtöchitdae Abomey-.
J det dr tilläga dem tusende laster , wiljade gifwa sig stelf-
rvom ett anseende af de Dygder, som de aldrig äga. Regner
wore nu nog straffad nias-hämden, i det han förlorat alt hopp
om enKrona , den han- få länge burit. Adalrik, som waritfå
ädelmodig mot alla sina Fiender, skulle ei så låta«förblinda sig
af hat til honom , at han ock skulle älska några förrädare, en-
dast derföre, at de nu förklarat sig för hans Fiender. Deras
hiertan woro altid fabla, få snart de. fnnno någon, som dem
kiöpa wille. - Och när de öfwergifwit eu Herre- som delat med
dem både liuft och ledt, måtte han ·sielf eftertäncka hwad han
af dem en gång hade at förwänta. Han bad fördenskul det A-
dalrik ei wille taga förrädare i sitt beskydd eller gifwaett erem-
pel det hans egna kunde bruka emot. Til en billig skrämsla
för alla– som äro otrogna, skulle han lämna dem tilbaka, at de ·
måtte undergå det straff, som de genom Ysin otrohet och til-
förene genom åtskilliga laster förtienat.
Osten blef framkallad tillika med de andra , som med
honom hade wikitifrån Fienden. Utan häpenhet och för-
fkräckelfesstiyrstesdeTeiskusnnaafhöra Hornings begiäran. De
bleknade.· De· suckade. . De vfågo på Adagrik om han ei wille
förbarma sig; de fägo på Iallanärwarnndy om de ei wille
röras iii medlidande emot dem. Ochfedan de länge stådt sä-
fom utan måhl och tunga, begynte äntrligen Osten at fram-
föra deßa orden: Om- wi äre befläckade med åtskilliga laster-
-få- hafwa tvi lefwatz kinder en Tyrann,sbwilken wi ei kunnat
behaga genom Dygdenx Juslåsngre wi gådt ifrån Dygdenes
kragar-, desto större woro de profwen as nåd , fom han oß wi-
ssade, och-lasterna hade uti honom sitt säkra beskydd, och af-
szrven sin belönarr. Om wi öfwergifwit honom- så hafwe ivi
ei längre kunnat lefwa ien så neslig träldom. Wi beklage
alla de dagar, som— tvi nidlagt uti baan must-, ur hwilken tvi
-·nu«intet bEurit något mera än ångerfulla-hiertan, samt såra-
de och befläckade -samtveten;, sOm wi försmädat honom-blå
· ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
