Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 Adalriks « dch Giörhildas Åfrventyru
med han stridde, och de försirackeliga sär-, som han gal , kunde
de nog märcka, at det war Hialmars Son, för hwars Spiut
de måste falla. Han siog Halldan , som tillika med lifwet läm-
nade all ättli, at oroa sina Grannar och röfwa deras Kronor.
Det woro flera- som för hans fötter ilöto sina ögon, och under
klagande kickar utgiöto sin sidsta andedrägt. Men Oder hade be-
slutit, at an mitt i sin Seger, skulle bindas och fängslar-.
Aldrig har ett skådofpel öpnat sig med större behag, och
dock liknat sig til en sorgeligare utgång, an denna striden. Den
begyntes med Adalriks fägnad och Kimbrernas förnöjelse- men
skulle ei utan deras sorg och frucktan slutas. Skieppet,· som nu
roar kommit ut på lvatnet, dusade bland de vstörre Böljor, och
wägde litömse sidor. Sielfiva taket på Skieppet war öfwer-
fiutit mtdderas Blod, som der blifwit slagna, ochtgiorde deras
ßeg ,- som det gingo , slippriga och ostadiga. Detta war orsaken-
at då Adalrik stridde ännu med ulla krafter och ett oförlkrakkt
mod, snaswade han uttBlodet. an föll och hans Fiender fol-
lo öfwer honom på alla sidor. De ryckte Spititet ur hans han-
del-, och refwo Wärjan frän hans sidens Han bief fången, och i
delta hansfall lycktes hela hans Folcks sällhet och förnöjelse tilli-
ka med honom falla; s Det fagnerop, som Fienderna harm-id
gäfwo , försakradeKimbrerna om deras sorg och olycka. Deßa-,
stodo ännu mellan hopp och frucktan uppå Stranden , ochkunde
ingen ting giöra til sin Konungs förswar. De siigo de fiendteli-
ga Stammar flyta ut, och föra med sig bort alt deras hopp, och
de kunde intet hindra deni. Men när de nu hörde Adalriks otur-
ka och fall, förmandlades deras bekommer uti torrde, i angilan
och förtwiflan. De klagade öfwer Gudarnas hårdhet, som wisal
en id dyr gäfwa för derasögom endast til den ändan, atde straxt
skulle med grämmelfe kunna den samma förlora. De fördömde
en Seger, som mördat hela deras walfard, och dödat alt de-
ras hopps derigenom ar den ryckt deras Konung ur deras ar- ·
mar. De ifrades öfwer sig sielfwa , som ei fölgt honom idenna
fahran, och genom sin tröghet förrädt honom. Dt tyckts sig se
MOM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
