Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Adamssons familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gumman hade ganska gott omdöme. Hennes egentliga
vänner, med vilka ’hon meddelade sig, och vilka förstodo
henne, voro mor ’Höftlam och hennes två systrar, mor
Förlorad och mor Utfattig.
Patronen och hans fru levde ett lyckligt liv i många
år. De voro ett hjärta och en själ; i deras hus tycktes
det vara så fridsamt och trevligt, att var man väl kunde
trivas där. »De hade det så bra och voro så älskliga
människor», var den allmänna tonen om detta hus. I
sitt äktenskap hade de flera barn, som de innerligen
älskade, och som voro deras lust och glädje. Också tyckte
folket mycket om dessa barn. Men i synnerhet voro två
av dem framstående och beundrade. De voro gossar. Den
ene hette Godhjärtad och den andre Självbelåten. Den
förre var stor till växten med ovanligt vackert ansikte
och välbildad kropp samt mycket frodig. Han var allas
älskling, och var man önskade, att han måtte få leva
länge. Men mor Enfaldig, som något litet förstod sig på
medicin, såg, att gossen var angripen av lungsot och dålig
mage samt en dold spetälska. Självbelåten var liten och
oansenlig, men ovanligt frisk och stark. Så fick han ock
en underlig uppfostran, helt olik den andres. Han
föddes i hemlighet, och ingen fick veta hans rätta namn.
Endast kassaförvaltare Samvete och mor Enfaldig hade
reda på, vad han hette. Men de omtalade det för ingen.
Ja, mor Enfaldig sade ej en gång till mor Höftlam., så
goda vänner de än voro, ett ont ord om patrons, »ty»,
tänkte hon, »i sådant tal är ingen själaföda, och när det
ej är nödvändigt, så kan man väl bättre använda tiden,
när man kommer tillsammans.»
Den lille gossen var sin bror följaktig överallt; aldrig
såg man tvenne bröder varandra så tillgivna som dessa,
aldrig voro de skilda åt, aldrig voro de i strid. Var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
