Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Helgelse. Herr Olustig. Herr Trött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på gatan, mötte de honom, som kom springande av alla
krafter.
»Vad skall jag göra?» ropade lian till mor Enfaldig;
»jag är dömd att kastas i fängelse!»
»Ingen fara», svarade mor Enfaldig, »ännu är nåd och
hjälp att finna.»
»Nej, nej, det är Justus Allsvåldigs egna ord, och
Moses är efter mig för att gripa mig!»
»Du sargade själ!» svarade gumman, »kom med mig,
och Moses skall icke röra dig!»
Det förskräckte Abrahamsson att se den vånda ocli
ångest, som den arme mannen led. Men mor Enfaldig
förblev lugn. Sådant hade hon sett många gånger förut;
och vad som nu styrkte henne, var den vissbeten, att
alltsammans endast var ett svar på den bön, som hon
nedlagt på Immanuels hjärta, då hon var stadd på väg
till Abrahamsson. Därför sade hon helt frimodigt:
»Kom med oss till Immanuel!»
»Till Immanuel, som ju själv befallt, att jag skall föras
till Gehenna?»
»Nej, du kan vara viss därpå, att lian nog skall hjälpa
dig! Kom! Skynda, kom!»
Emellertid märkte snart mor Enfaldig, att alla
ansträngningar här voro fåfänga. Därför förspillde hon ej
tiden, ntan lämnade Abrahamsson kvar hos den lidande
mannen samt hastade själv åstad till Immanuel. På
hennes trägna böner kom lian och förde Olustig in i
Syndernas Förlåtelse. Dit in hade Moses ej tillåtelse att gå. Han
stannade alltså utanför. Efter en stund kom Immanuel
ut och lämnade honom ett bevis, att han hade strukit ut
Olustigs synder. Därmed var Moses nöjd och avlägsnade
sig för att tala om saken för herr Justus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
