Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Nådens frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i denna, så ’hjälpa sporrarna henne lika litet, som de
hjälpa en häst, som av trötthet dignat till jorden. Hon
bara plågas därav och kan snart ljuta döden, om icke
hjälp mellankommer. Har hon däremot frid och tröst, då
göra sporrarna intet ont, utan hon blir av dem blott mer
livad till att löpa på vädjobanan. Och si, då kommer
hon någon väg, då har hon kraft icke av sporrarna utan
av nåden.»
»Men säg mig då, huru skall jag kunna alltid hålla
denna nya människa vaken samt vid liv och full kraft ?»
»Endast genom att stadigt betrakta och tro nåden samt
troget varje gång använda de krafter, som Immanuel
giver. Ty här gäller vår trohet oändligen mycket. Ju
trognare man är mot nåden, desto mer kraft får man
av densamma, desto stadigare blir vandringen, desto
friskare blir livet.»
»Men», inföll Abrahamsson, åter något bedrövad i
känslan av sin egen otrohet, »om det nu går mig så
olyckligt, att jag icke är så där trogen mot nåden, utan
försyndar mig i det stycket gruvligen ?»
»Så skall patron tro nåden!» utropade gumman
triumferande; »ty nåden blir dock inte blott det första utan
även det sista.»
Abrahamsson ville liksom hissna vid detta
oförmodade svar.
»Du har då alltid nåden till hands», sade han.
»Ja nåden, patron, nåden, hon är som ett hälleberg,
som icke sviktar för det, att en trasig usling sätter sig
därpå.»
»Men gör du inte därmed saken för lätt och bryter
udden av förmaningen?»
»Därom få vi väl tillfälle att språka en annan gång,
ty nu är det redan sent. Jag vill därför blott säga några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
