Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 9. Mor Enfaldigs anfäktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| NIONDE KAPITLET. |
Mor Enfaldigs anfäktelse. |
Det var redan sent på kvällen. Abrahamsson hade
tagit ett ömt och hjärtligt farväl av den
älskeliga gumman, som nu var honom dubbelt kärare
än förr. Han var stadd på sin stilla vandring till sin
egen boning.
»Ack», tänkte han för sig själv, »det var ett
ljuvligt samtal! O, huru kärt, att nu en gång hava fått
denna sak klar! Men det är obegripligt, huru de kunna
beskylla mor Enfaldig för att lära sådant, som förleder
människor till lättja och synd. Vad som är en skevhet
i deras uppfattning, det säga de vara en skevhet i
hennes lära. Och här finnes ju ingen, som vågar påstå,
att hennes övertygelse gjort henne själv lat eller liknöjd.
Ty vem är väl så till allt arbete hurtig, skicklig och
tjänlig som hon? Hon är ju ödmjuk och
självförsakande till den grad, att det synes vara henne en fröjd,
att offra sig för andra. På nåd lever hon och av nåd
arbetar hon. »Förmår jag något göra», sade hon en
gång till mig, »så beror det därpå, att jag blivit fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0105.html
