Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Abrahamssons besök i Lösaktighet och Världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rumplade sin far och slog honom till golvet. Samvetsfrid,
en liten ljuvlig flicka, som hans hustru fött åt honom i
Evangelium, hoppade av förskräckelse ut genom ett
fönster och försvann. Därav hade den stora förskräckelsen
kommit. Men när Immanuel hade ställt saken till rätta,
återvände Samvetsfrid till sin förra plats. Emellertid
hade Abrahamsson av detta sorgliga uppträde lärt sig, att
hans käre herr son Vaksam icke var alldeles så mycket
att lita på, som han hade trott.
»Till slut börjar jag tro», sade han, »att det finnes
rakt ingen mer att lita på än Immanuel, alls ingenting,
som duger att hålla i, mer än nåden.»
Det hade varit väl, om Abrahamsson hade behållit
denna dyrköpta läxa, men ,så gjorde han tyvärr icke. En
bitter erfarenhet skalle lära honom det en gång till,
såsom följande sorgliga händelse visar.
Ifrån det hus, där Abrahamsson bodde, sträckte sig
utsikten över en stor slätt, benämnd Tomhet, fram emot
en stor och utmärkt naturskön stad, som hette
Lösaktig-liet. Den var i många avseenden olik staden Evangelium,
ehuru den låg så nära. Där funnos först och främst icke
murar eller väktare, utan staden var helt fri och öppen.
Folket såg mycket välmående ut, varje ansikte förrådde
frid och lugn. Glädje fanns där ock tillfyllest.
Synnerligen fröjdefulla voro de små utflykter eller lustresor,
som dess innevånare understundom anställde till den
några mil därifrån belägna staden Världen, för att bese
dess innevånares tillställningar eller, som de vanligen
kallades, »oskyldiga nöjen». De deltogo icke själva i
dem utan voro blott åskådare.
Till staden Lösaktighet ledde en port, som hette
Köttslighet, men genom den gick sällan någon, ty över
densamma lästes de förfärliga orden: Faren icke vilse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
