Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Abrahamssons besök i Lösaktighet och Världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Se på oss», sade de, »huru frodiga och mätta och
duktiga vi äro. Jämför oss med Utfattig Tro. Det skall väl
då lätt synas, vilkendera staden som är hälsosammare att
bo i.»
Allt detta hade Abrahamsson ofta hört. Han kände
dock alltid ett visst misstroende därtill. Men ju längre
det led, desto mer började han oroas av detta tal, i
synnerhet som Immanuel på den sista tiden vid sina såväl
sällsynta som korta besök hos Abrahamssons börjat bete
sig så underligt. Ty dels sade han ingenting, när lian
kom, utan svarade merendels endast helt kort på deras
frågor. Det tycktes icke intressera honom numera att
taga reda på, huru de hade det. Dels hade ock
understundom hans svar varit så obestämda och otydliga, ja
rent av tvetydiga, att de lämnat Abrahamsson i en
pinsam oro ocli ovisshet. Ja, vid sista besöket, när
Abrahamsson för honom klagat sin bittra nöd, hade han
alldeles ingenting svarat utan endast skakat på huvudet och
avlägsnat sig med sådana åtbörder, som hade han haft
något ont i sinnet. Detta smärtade Abrahamsson mer än
allt annat, ty han kunde icke begripa ett så sällsamt
beteende av Immanuel. Han försökte väl till en början att
giva sig till tåls och lida samt slöt öronen till för varje
lockelse.
»Nåden, nåden», mumlade han för sig själv. »Jag
vill ändå lita på nåden, den fria, den himmelshöga nåden,
som flödar över alla synder.»
Men då det aldrig tycktes bliva bättre, och han
icke visste, vad Immanuel tänkte 0111 honom, ej heller
erhöll något svar på de idkeliga bud, han sände till
honom, så blev han alltmer orolig. När därtill kom,
att han ofta icke slapp in till Immanuel, när han
besökte honom, så tröttnade han småningom vid sina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
