- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
131

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Abrahamssons besök i Lösaktighet och Världen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i staden Evangelium ? Står ni alltid kvar i samma
omyn-dighetstillstånd ?»

Med dessa ord vidrörde Beundrare en ganska
ömtålig punkt. Ty Abrahamsson var väl alltid villig att själv
erkänna sin svaghet och oerfarenhet, men tålde ej
gärna, att någon annan förebrådde honom därför. Nu
bemannade han sig, klädde sig och tog Vaksam vid
handen, varpå han genonx den vanliga bakporten gick ut
till Beundrare, som hjärtligen omfamnade honom. När
de satte sig upp i åkdonet, sade Vaksam:

»Men vad skall Immanuel säga om detta?»
Abrahamsson ryckte till och svarade:

»Jag hoppas, att han icke skall säga någonting.»
Vaksam teg och somnade i baksätet av trillan. Och
nu bar det av i vinande fart.

»Det är en förträfflig väg», sade Beundrare. »Han
lutar uppför, när man far från Lösaktighet till
Evangelium. Men när man reser tillbaka, så går det utför
hela vägen, så att det är en riktig fröjd att åka.»

Under vägen uppstodo varjehanda samtal emellan de
båda vännerna, som på lång tid ej sett varandra. Men
vad Abrahamsson helst önskade, det var att närmare
lära känna Beundrares flyttning till Lösaktighet.
Därför väckte han ock efter en kort stund fråga därom, och
Beundrare var ej ovillig att berätta sin »omvändelse»,
såsom han kallade den.

»Som jag redan omtalat för dig», sade han, »så brann
min egendom upp. Det råd, som Väderdriven gav mig,
vet du ock. Sedan han alltså förmått mig till flyttning,
så gav jag mig åstad. Dock var jag ännu oviss,
varthän jag skulle vända mig, ty jag kom att tänka på dina
välmenta men enfaldiga brev från Evangelium. Ursäkta
att jag talar, som jag tänker. Dock gav jag mig åstad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free