- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
133

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Abrahamssons besök i Lösaktighet och Världen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vad som vore att göra, finge vi anvisning på en
missionär, som sades vara från Evangelium. Ifan sade oss,
att den vägen, som gick rakt över berget, hette
Nyfödelse och ledde till Evangelium. Den väg, som gick
åt höger, sade han, hette Förbättring och ledde till
Fgen-r ätt färdighet. Den tredje vägen kallade den enfaldiga
varelsen Skrymten. Den gick till vänster om
Förargelseklippan och ledde till Lösaktighet. Nu hade jag väl
gärna farit till Evangelium, men klippan var så brant
och svår, att om jag också tror, att jag själv hade
kunnat stiga över den, ifall jag hade ansträngt mig riktigt,
så hade det dock varit omöjligt att få mitt paket och
min låda med mig. Därför tog jag på Väderdrivens råd
av till vänster och kom efter en angenäm resa fram till
Lösaktighet. Fromsint åter, som fruktade att förstöra
sina fina kläder, ifall han kleve över berget, tog av till
höger åt Egenrättfärdighet och lär nu befinna sig bra där,
efter vad han säger i ett brev, som jag nyss fått från
honom, och vari han, okunnig om min egen lyckliga
ställning, bland annat uppmanar mig att flytta dit.»

Sedan Beundrare slutat denna berättelse, fortsatte han
att prisa stadens förträfflighet, omtalade, att man där
icke »gjorde så mycket väsen av sina brister, eftersom
man ju icke kunde bliva fullkomlig, huru mycket man
än ansträngde sig» o. s. v.

Emellertid led det mot resans mål. Abrahamsson
mådde litet illa av Beundrares tal. Han hade därför gärna
velat säga honom ett varningens ord. Men »nu är icke
tid därtill», tänkte han. Därför beslöt han att
uppskjuta det till lägligare tillfälle. När åkdonet stannade vid
porten till Beundrares präktiga och rikt upplysta
boning, sade han blott till sin vän, vad han ansåg för
tillfället viktigare:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free