Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Det hemliga kvarteret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därpå gick kan ut och flyttade samma dag till
Egen-rättfärdighet. Denna händelse uppskakade
Abrahams-son så, att han åter kom till sans, kände och
erkände sin synd och förmätenhet samt blev genom nåden
ödmjuk igen.
Men tiden gick, och sent omsider spordes
förändring i Eländigs tillstånd. Efter så många års sjukdom
blev han äntligen frisk, vilket högeligen gladde inior
Enfaldig och många med ’henne. De tyckte sig
nämligen i denna händelse se ett förnyat bevis därpå, att
den fria nåden och trösten däri var det enda medel,
som säkert, om ock ofta långsamt, kunde hjälpa en
fördärvad varelse till rätta igen. »Tänk», sade mor
Enfaldig, »vad skulle det ha blivit av honom, om vi hade
drivit honom bort härifrån? Nej, låt oss hålla ut i
nåden.»
Däri stämde även de andra in. Och så sjöngo de en
lovsång.
Men så glädjande det var med Eländig, vilken nu i
hjärtlig fröjd prisade Immanuel för sitt tillfrisknande,
lika bekymmersamt var det för den arme Sjunken. Harns
mod höll nu på att alldeles gå under, då han såg, att
även Eländig hade blivit frisk.
»Varför kan icke jag också bli frisk?» suckade han.
»Immanuel bryr sig icke om mig. Han har tillslutit sin
barmhärtighet för vredens skull.»
Men förutom i mor Enfaldig hade han nu även i
Eländig en väldig tröstare, vilken av egen erfarenhet
förstod de gräsliga plågor, som med denna sjukdom voro
förenade. Också var det för Sjunken en ofantlig lisa
att få utgjuta sitt bekymmer för denne dyrbare vän,
den ende, som riktigt och fullt förstod honom. Ej heller
undenlät Eländig att med levande färger för sin ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
