Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Disputation. Abrahamsson blir predikant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad tyckte du 0111 vår •disputation?» frågade han
strax, i det han gnuggade sina händer av förnöjelse. »Det
var ju en härlig afton», fortfor han, men hejdade isig i
detsamma, då han observerade gummans min, som
förrådde allt annat än belåtenhet.
»Tycker du icke om den», frågade han vidare,
»eftersom du iir så tyst och ser så missbelåten ut?»
»Nej, nej», svarade gumman.
»Och varför icke? Vi förehade ju ganska viktiga
ting.»
»Ja, så viktiga», svarade gumman bed rövad, »så
viktiga, att viil Immanuel hade bort få vara med.»
Abrahamsson visste till en början icke, vad han skulle
svara på detta infall. Han tog upp näsduken, snöt sig,
hostade, rev sig bakom öronen och tänkte: »Det är då
en besynnerlig käring, det här.» Men han var glad, att
han icke hade sagt det högt, Till slut frågade han dock,
vad hon tänkte om de dunkla ställena i förordningen.
»Jo», svarade hon, »jag tänker, att jag nog gärna ville
förstå dem. Men när jag av edra skrifter icke blev
synnerligen vis, så gick jag till Immanuel och frågade
honom. Då svarade han mig, att jag borde först öva och
göra det, som jag begrep, så skulle jag sedan få reda
på det övriga. Det tycker jag också för min del är den
bästa vägen för att komma till de dunkla ställenas rätta
förstånd.»
Detta svar var åter något oväntat för’ Abrahamsson,
men snart fann han sig och sade:
»Dock förstår du ju, kära mor, att det är ytterst
viktigt att så fort som möjligt få saken utredd?»
Mor Enfaldig, som väl såg, varthän Abrahamsson ville,
beslöt nu att icke släppa honom lös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
