Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Abrahamssons färd till Egenrättfärdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allt fabriksarbete upphört. Men nu hade den
lio-nom att tacka för sitt bestånd och sin blomstring. En
kraftig medhjälpare härvid hade borgmästaren i sin
ämbetsbroder, eu rådman vid namn Lagpredikare, vilken
hade sig uppdraget, dels att gå invånarna tillhanda med
råd och upplysningar, dels att hava överinseende över
allt deras arbete. Och såsom ett exempel på denna
rådmans kloka och visa förfärande må anföras följande
händelse.
Strax utanför den ena stadisporten, som hette Trötthet,
låg en vacker park, vilken benämndes Vila. Där fanns
bland annat en ovanligt täck källa, som kallades
Dygdens lov, men egentligen hette Självberömmelse. Här
plägade innevånarna understundom uppfriska sig sanil
hämta’krafter till förnyade ’ansträngningar. Dock får
man bekänna till mångas berömmelse, att de sällan
besökte detta ställe. Bland de redligaste ansågs det till
och med för ett dåligt tecken, eller åtminstone för ett
tecken till svaghet, att ofta eller uppenbart söka denna
vederkvickelse. Deras kärlek till borgmästaren Lön,
vilken de kallade »stadens hopp», var så stark, att de högst
sällan behövde någon rast. Och om de någon gång
behövde den, så begåvo de sig vanligen i hemlighet till
den nämnda lustparken. .Ta, där funnos sådana, som
hade det ryktet om sig, att de aldrig ens sett detta ställe,
varför de ock stodo i ett oerhört anseende och kallades
Fäder. Dock voro de ej många, som hoppades eller
ens strävade att uppnå samma grad som dessa. Man
ansåg dem såsom lysande mönster och iskinande ljus,
vilkas efterdöme man borde söka att komma- så nära
som möjligt, utan att därför bliva dem lika. ■ Endels
betraktade män ock dem,’ som foro efter att
fullkomligt likna desisa fäder, med misstänksamma^ ögon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
