Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminnne från min Harötid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
några dar. Det var en av de två dykarna som han ville
åt. Dykarna höllo på att undersöka Moscow, men en
av dem sysslade med andra saker bredvid. Det gällde
Petters bror Calle. Petter skulle möta mig med
sparkstötting vid Bredskär, om jag ville ta skjuts från
Får-djuphamn. Det var frågan om kärlek.
Jo, jag tackar, jag! Tänk att kärlek trivs i vårt kalla
klimat. Och i år var det ändå särskilt kallt. Havet låg
fruset milsvitt utåt med en och annan mörkblå brunn
med alfågel och säl i tallriksis och skruvis och berg
av is som kommo en att tänka på Nordpolen och
Nansen. Men utanför Harön låg en öppen ränna och
där låg dykarbåten bredvid Moscow. Den hade blivit
överraskad av kölden och kunde inte komma därifrån.
Ibland smällde det till och rännan täcktes av blåis —
dykarna kunde inte arbeta utan gingo i land och
ägnade sig åt sina animala instinkter. En av dem var
rätt gammal, men den yngre var en skön karl och han
hade under hösten hunnit förvirra hjärnorna på många
Haröflickor. De tyckte helt naturligt att han såg
pampig ut i sin dykardräkt. Och man måste ju medge
att en man klädd i den kostymen måste bräcka alla
andra, vare sig de bära flottans uniform eller Upplands
artilleriregementes. Det vill säga i land voro de eleganta
och soignerade, men flickorna, som ofta besökte dem
ombord, måste ju medge att de voro ena jäkla kärar,
där de mellan dykningarna sutto på däck i sina
verkligt vattentäta och delvis metalliska kläder.
Petter Lom sköt mig på sparkstötting över de vida
fjärdarna mellan Bredskär och Harön. Och medan hans
skarpslipade skridskor gjorde vassa skåror i blankisen
berättade han att mycket hade hänt sedan jag lämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
