Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminnne från min Harötid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
fortfarande högt över vattnet och det hade blivit en
sport att gå ut på isen, klättra ombord och ta en kask
med dykarna i skansen.
Och — nu kom det viktigaste — nu friade Calle
Lom till Österboms Amanda. Och den kände ju både
Petter och jag. Hon var inget bra fruntimmer. Hon
hade tjänat i Stockholm och varit med om både det
ena och det andra och hade kalsonger med spetsar på
— vem hade hon fått dem av? Ty hittills hade ingen
flicka på Harön haft kalsonger, vad Petter kunde
minnas. Och Calle var kär så att hans hjärta låg block
i block med hennesas och det var synd på en så
bra pojke, för Petter var säker på, att hon hade sitt
ihop med dykare Lundgren. Nog för att han förtjänade
pengar och för den delen kunde försörja en familj, men
det blir bara elände om dom inte håller sig till bara
varandra. Var och en har ju slarvat i ungdomens vår,
men när en går ihop på danser och följs åt hem, då ska
flickan inte gno istad till andra så snart fästmannen har
gått och lagt sig. Det är inte hederligt. Och det blir
bara olycka av, om ett omaka par åker ihop. Och nu
gav Petter Lom sig Djävulen på att Österboms Amanda
och dykare Lundgren träffades om nätterna i skansen
på vraket, för förn stod ju över vattnet än så länge.
Och det ville Calle inte tro, för folk som ä kära ä
tokigare än galna och stolligare än dårhushjon. Nu
ville Petter inte skämma ut bror sin och göra honom
till en visa på hela Harön, utan nu ville han ha mig
med sig för att vi alla tre skulle lura ut hur det stog
till, så att Calle skulle bli fri. För han var inte som en
människa längre. Han satt nere i sjöbon och spelade
och grät och ibland fick han tag i en åra och slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
